Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Gemensam ärftlig risk bakom flera diabetesformer

Graviditetsdiabetes delar flera riskgener med andra diabetessjukdomar, visar en kartläggning som forskare på LUDC genomför. Det är ännu ett exempel på att gränserna mellan olika diabetestyper inte är så distinkta som man tidigare trott.

Forskaren Nael Shaat på LUDC har i flera vetenskapliga studier visat att vissa riskgener är inblandade i flera olika diabetesformer.
– Ja, de gener som ökar risken för typ 2 diabetes och MODY-diabetes är också vanligare hos de kvinnor som insjuknar i graviditetsdiabetes, säger han.

Hälften riskerar nytt diabetesinsjuknande

Ungefär två procent av alla skandinaviska kvinnor drabbas av graviditetsdiabetes men sjukdomen är betydligt vanligare bland till exempel asiatiska och arabiska kvinnor där mellan fem och tio procent insjuknar under graviditeten.
Om inte blodsockerkontrollen sköts mycket noggrant under graviditeten finns risk att barnet tar skada eller att det föds för stort vilket i sig är en risk. Även med den strikta kontroll under graviditet som är vanlig i Sverige är förlossningskomplikationer och missbildningar hos barnet något vanligare bland kvinnor med diabetes.

Insjuknar senare i typ 2

I de flesta fall upphör graviditetsdiabetesen efter förlossningen men ungefär hälften av kvinnorna insjuknar senare i livet i typ 2 diabetes.
Liksom de andra diabetesformerna blir graviditetsdiabetes allt vanligare i allt fler länder.
Bakgrunden till graviditetsdiabetes är en oförmåga hos de insulinproducerande cellerna att kompensera för det ökade insulinbehovet som naturligt följer med havandeskapet. Resultatet blir förhöjda blodsockerhalter och diabetes. Förloppet liknar det som föregår insjuknandet i typ 2 diabetes.

Största undersökningen hittills

Den fråga Nael Shaat sökt besvara är om kvinnor som får graviditetsdiabetes också bär de riskgener som är förknippade med andra diabetessjukdomar.
Han har jämfört förekomsten av kända riskgener hos drygt 600 kvinnor som har haft graviditetsdiabetes med drygt 1 200 gravida som inte hade insjuknat under havandeskapet. Hittills är det den största undersökningen i sitt slag.

Fördubblad risk

– Vi fann att varianter i den gen som hittills starkast har kopplats till typ 2 diabetes, TCF7L2, också har samband med graviditetsdiabetes, det vill säga de varianterna var vanligare bland de kvinnor som insjuknade, säger Nael Shaat.
Sammantaget innebar riskvarianterna i TCF7L2 att risken var mellan 50 och 100 procent ökad. 100 procents ökad risk innebär inte att alla kvinnor insjuknar utan att risken är dubbelt så stor jämfört med dem son inte har riskvarianten.
– Vi vet att mutationerna i TCF7L2 försämrar förmågan att utsöndra insulin och eftersom insulinbehovet ökar vid graviditet så upptäckten är logisk, konstaterar Nael Shaat.

Fokus på tre kända mutationer

Maturity Onset Diabetes in Adults) beror på en mutation i en enda gen, sjukdomen är starkt ärftlig och förekommer i flera generationer i samma familj. Ett barn till en förälder med MODY har 50 procents risk att själv insjukna. MODY, liksom graviditetsdiabetes, karaktäriseras av insulinbrist.
Mutationerna för de sex olika MODY-formerna är kända. Knappt fem procent av alla diabetiker har MODY.
Det var tre av dessa varianter som forskargruppen vid LUDC utgick från när de jämförde kvinnor som insjuknat i graviditetsdiabetes med dem som inte hade gjort det.

Grundläggande mekanismer

– Vi fann ett samband mellan två av de tre varianterna, de två som orsakar MODY 2 och MODY 3, säger Nael Shaat.
Att kartlägga den ärftliga risken för olika diabetessjukdomar och undersöka beröringspunkterna kan ge värdefulla insikter i hur olika gener deltar i regleringen av kroppens sockeromsättning. De nya kunskaperna bidrar till en ökad förståelse av de grundläggande mekanismerna bakom de processer som leder till diabetes.
- Detta är en nödvändig förutsättning för nya och effektivare behandlingar som går på själva sjukdomsorsaken, inte bara symtomen, konstaterar Nael Shaat.

Text: Tord Ajanki