Många sover för lite. Undersökningar visar att ungefär tio procent av befolkningen konstant får för lite och ungefär en tredjedel har från och till sömnbrist. Frågar man yrkesarbetande svarar 90 procent att de skulle sova längre på morgonen om de kunde.
Sömnbehovet är individuellt men normalt ligger är det mellan sex till nio timmar per dygn.
Fyra eller åtta timmar
Kopplingen sömnbrist och typ 2 diabetes har gjorts i flera undersökningar. I den nu genomförde använde forskarna från Leiden University Medical Center i Nederländerna nio friska försökspersoner, fem män och fyra kvinnor vars medelålder var 45 år.
Deltagarnas insulinkänslighet kontrollerades dels efter en natt med bara fyra timmars sömn, dels efter en natt med åtta timmars sömn.
Forskarna fann att insulinkänsligheten varierade starkt beroende på hur mycket försökspersonerna hade sovit.
Förstadium till diabetes
Efter enbart fyra timmars nattsömn hade deltagarna avsevärt sämre känslighet för insulin, det vill säga det krävs större mängd insulin för att få effekt samma sänkning av sockernivån i blodet.
Nedsatt känslighet för insulin i kroppens vävnader, insulinresistens, ses som ett förstadium till typ 2 diabetes. Det är när de insulinproducerande cellerna inte längre förmår att kompensera för resistensen med att utsöndra mer och mer insulin som diabetes bryter ut.
Bättre sömn - bättre sockerläge
Den snabba förändringen av graden av insulinresistens beroende på sömnlängd måste försvåra blodsockerkontrollen för patienter med typ 2 diabetes, menar de holländska forskarna.
Enligt resultaten från deras undersökning skulle den anti-diabetiska behandlingen, tabletter eller insulin, behöva justeras dagligen beroende på föregående natts sömnlängd vilket knappast är praktiskt genomförbart.
Däremot skulle åtgärder som förbättrar sömnen hos diabetiker med sömnbrist eller sömnsvårigheter sannolikt förbättra deras blodsockerkontroll.
Text: Tord Ajanki