Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Diabetesformen MODY - hur många missar vi?

Som diagnos är diabetesformen MODY ovanlig, patienterna får ofta en annan vanligare diabetesdiagnos och andra är odiagnostiserade. Eftersom behandlingen skiljer sig åt vid de olika MODY-formerna är rätt diagnos viktig.

Här en omarbetad och förkortad text som ST-läkaren Jonas Bengtsson vid labmedicin, klinisk kemi i Region Skåne och Leif Groop, överläkare och professor i endokrinologi vid Lunds universitets Diabetescenter publicerat i tidskriften BestPractice.
Frågan de ställer är hur många som fått en felaktig eller ingen diagnos alls.

Tusentals fall

Det kan finnas flera tusen fall av MODY (Maturity-Onset Diabetes of the Young) i Sverige. Oväntat många fall av diabetes, med insjuknande tidigt i livet, i en familj där alla drabbade barn har en drabbad förälder, talar för MODY.
Diagnosen ställs med DNA-analys. Rätt diagnos är helt avgörande för val av behandling vid MODY.

Bevarad egen insulinproduktion

För 40 år sedan beskrevs de första fallen av MODY. Tre familjer med förekomst av diabetes där ett tydligt ärftlighetsmönster framträdde. Nära nog hälften av de drabbade föräldrarnas barn var själva drabbade och nästan alla drabbade barn hade en drabbad förälder.
Merparten av de diabetiska familjemedlemmarna hade diagnostiserats i sin ungdom, men man fann inga dokumenterade fall av syraförgiftning. Samtliga föreföll ha en kvarstående egen insulinproduktion trots att de i medeltal hade haft sin diagnos i mer än två decennier.

50 procents risk

Distinkt ärftlighet och debut före 35 års ålder är kännetecken för MODY, en grupp ovanliga diabetessjukdomar som alla orsakas av mutationer i en av flera möjliga gener och som ärvs autosomalt dominant, det vill säga barn till en bärare av mutationen har 50 procents risk att själv drabbas.
Mutationer i ett tiotal olika gener har associerats med olika typer av MODY.

Dysfunktion hos betaceller

Gemensamt för den grupp av sjukdomar som sammanförs under benämningen MODY är försämrad funktion hos de insulinproducerande betacellerna, dock med kvarstående förmåga till insulinproduktion i varierande grad.
Vid MODY 2 är betacellens tröskel för blodockernivå när de ska utsöndra insulin förhöjd. Detta leder till ett lätt förhöjt blodsocker vid fasta och ökad blodsockernivå vid sockerbelastning.

Behöver ingen behandling

Förmågan att producera insulin finns, och insulin frisätts vid glukosintag, men till följd av mutationen är insulinsekretionen kalibrerad till en högre glukosnivå. MODY 2 ger inga eller milda diabetessymtom, varför förhöjda sockervärden mycket väl kan upptäckas av en slump eller i samband med screening, till exempel vid graviditet.
Diabeteskomplikationer är sällsynta hos patienter med MODY 2 och majoriteten anses inte behöva någon behandling.
Många patienter med MODY 2 kan ha fått diagnosen typ 1-diabetes som barn och behandlats med insulin som de inte behövt, och därför är det viktigt att även bland insulinbehandlade patienter beakta möjligheten av MODY 2.

Tidig diagnos

Till skillnad från MODY 2 brukar patienter med MODY 3 och MODY 1 uppvisa ett förlopp med risk för komplikationer. Normala blodsockernivåer kan föreligga under barnaåren men efter en tid framträder diabetessymtom, och de flesta diagnosticeras med diabetes före 40 års ålder.
I betacellen orsakar MODY 3 och MODY 1 minskad insulinsekretion. Patienterna svarar vanligen bra på låga doser sulfonylurea (en typ av diabetestabletter) och kan under lång tid uppnå god sockerkontroll utan insulin. Ofta är patienterna hyperkänsliga mot sulfonylurea med stor benägenhet för blodsockerfall så i regel behövs väldigt låga doser.

Diagnostisk utmaning

Att särskilja det förhållandevis lilla antalet patienter med MODY från det stora flertalet som har typ 1 och typ 2 diabetes är en utmaning. Symtombilden är i stora delar överlappande och DNA-testning kan idag av praktiska och kostnadsmässiga skäl inte erbjudas alla patienter.
I väntan på att nya generationens DNA-testning sänker kostnaderna och gör rutindiagnostik av MODY tillgänglig för ett bredare urval, så måste patienter fortsatt väljas till DNA-analys baserat på väl valda kriterier.
Oväntat många fall av diabetes, med insjuknande tidigt i livet, i en familj där alla drabbade barn har en drabbad förälder talar för MODY.
Andra kliniska karaktäristika för MODY är normal kroppsvikt, avsaknad av antikroppar mot de insulinproducerande cellerna och kvarstående mätbar egen insulinproduktion.

Påverkar val av behandling

Eftersom behandlingen vid MODY skiljer sig från den vid andra typer av diabetes kan korrekt diagnos ha stor betydelse. Det dominanta ärftlighetsmönstret innebär vidare att barn till en drabbad förälder löper 50 procent risk att själva drabbas – tio gånger högre risk än vid typ 1-diabetes.

Underdiagnostik

De senaste åren har ungefär ett fyrtiotal fall av MODY påträffats per år. Antalet är förvisso ökande, men med en förmodad förekomst på tusentals individer tycks ett större antal påvisade fall rimligt att förvänta sig.
Förmodligen föreligger en underdiagnostik av MODY i Sverige, där majoriteten istället är diagnosticerade med vanligare former av diabetes. Många patienter med MODY 2 och en del unga ännu symtomfria patienter med MODY 3 och 1, saknar sannolikt helt diabetesdiagnos.

Vad kan läkaren (och patienten) på vårdcentralen göra och vara uppmärksam på?

MODY kan misstänkas vid tidigt debuterande diabetes i flera generationer, riklig förekomst av graviditetsdiabetes, avsaknad av tecken på autoimmunitet, avsaknad av metabolt syndrom och relativt lågt insulinbehov.

Vid förekomst av MODY hos en patient kan övriga familjemedlemmar sockernivå vid fasta och sockerbelastning. Om blodsocker är ökat bör familjemedlemmen DNA-testas, i första hand för samma mutation som patienten har.

Friska individer som i släktanalyser visar sig vara bärare av MODY-mutationer bör följas regelbundet vad gäller till exempel blodsocker vid fasta, HbA1c och sockerbelastning.

Fertila kvinnor kan förslagsvis följas med årlig provtagning, medan män torde kunna kontrolleras mer sällan, kanske vartannat till vart tredje år.

Text: Jonas Bengtsson och Leif Groop
Bild: Medical RF (DNA-spiral), Stig-Åke Jönsson/MalmöBild (tre generationer) och DigitalVision (provrör)

Läs mer på diabetesportalen.se