– Det räcker inte att vädja till människors vilja att göra gott för att tillgodose Sveriges behov av organ för transplantation. Att få omgivningens uppskattning och ekonomisk kompensation för det man gör är andra viktiga drivkrafter för organdonation som vi också måste ta hänsyn till, säger Faisal Omar, som nyligen doktorerat på Linköpings universitet med en avhandling om etiska utmaningar vid njurtransplantation.
Begravningskostnader eller välgörenhet
I avhandlingen diskuterar Faisal Omar möjligheten att vid ett dödsfall ge ekonomisk ersättning till de anhöriga om den avlidnes organ donerats. Ersättningen skulle vara på omkring 50 000 kronor och i första hand användas för att täcka begravningskostnader, men skulle också kunna gå till välgörenhet. I så fall skulle bidraget offentliggöras så att det blev känt för omgivningen.
Stor brist på organ
I Sverige råder stor brist på organ. År 2010 dog 32 personer i väntan på transplantation och de omkring 750 personer som just nu står på väntelistan är beroende av kostnadskrävande sjukvård. Varje organdonation lindrar mänskligt lidande och innebär stora besparingar i sjukvården.
– Alla andra aktörer vid en transplantation får någon form av ersättning. Läkarna och sjukhuset ersätts ekonomiskt och den som tar emot organdonationen får ett nytt liv. Men organdonatorn får ingen kompensation alls, det är inte rätt, menar Faisal Omar.
I Sverige och Kanada
I avhandlingen jämför han också hur transplantationscentra i Sverige respektive Ontario, Kanada fattar beslut om vem som ska sättas upp på väntelistan och hur man delar ut donerade organ.
Faisal Omar menar att det finns en risk för att svenska patienter inte behandlas lika eftersom Sveriges fyra transplantationscentra inte har gemensamma riktlinjer. En annan svaghet i det svenska systemet är att besluten ofta vilar på enskilda kirurger. Det kan jämföras med transplantationscentra i USA och Europa som använder sig av datoriserade beräkningar med hjälp av algoritmer för att ta fram beslutsunderlag.
Multiprofessionella team
– Här kan Sverige lära av Ontario, som också har flera transplantationscentra, men arbetar efter gemensamma riktlinjer. Transplantationerna beslutas i samförstånd i multiprofessionella team där olika medicinska specialiteter, transplantationssamordnare, sjuksköterskor med flera är representerade.
Källa: Pressmeddelande från Linköpings universitet
Sammanfattning av Faisal Omars avhandling
- Just Waiting. Ethical Challenges in Priority Setting Posed by Organ Scarcity in Kidney Transplantation