Jag testar mig fem gånger per dag, inför varje måltid, fastevärde och vid sänggång. Om inget särskilt inträffat så ligger mitt HbA1c-värde på 48-50 mmol/mol.
Jag lever ett oregelbundet liv i bemärkelse fysisk aktivitet. När vädret medger så är jag i skogen och kör motorsåg eller är på vedbacken, vilket är fysiskt krävande. Nästa dag sitter jag framför datorn eller läser facklitteratur. Stillasittande alltså. Dessa olika former av verksamhet kräver olika mängd insulin, vilket jag inte kan reglera utan att mäta mitt värde.
Jag har försökt att "lyda" min diabetessköterska och ta några prov i veckan. Det tar bara några dagar så är jag uppe i 35-40 mmol.
Det tar för långt att i detalj beskriva varför det blir så men den som är kunnig på området förstår säkert. Bara för att jag är diabetetiker ska jag inte behöva leva ett inrutat liv för att hålla sockerkurvan i schack.
Jag vill leva ett rikt liv och syssla med det som motiverar mig och då måste jag noga följa hur sockret ligger. Och det är inget som stör mig, vilket vårdcentralen tycks tro.
Jag har varit diabetiker sedan 1976 med insulinbehandling från 1993. Jag tar 48 enheter basinsulin och måltidsinsulin vid fyra tillfällen per dag i samband med mat. Här varierar dosen mellan 12-22 enheter. Dygnsintaget ligger i intervallet 115-120 enheter. Jag mår alldeles utmärkt och skulle må ännu bättre om jag slapp diskutera med vårdcentralen varje gång jag hämtar ut hjälpmedel.
Den här frågeställningen borde diskuteras mer inom sjukvården och personligen upplever jag det som att personalen i primärvården behöver ett kunskapslyft.
Anonym