Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Oväntad koppling diabetes och sömnhormonet melatonin

En vanlig variant i genen för melatoninreceptorn ökar risken för typ 2 diabetes. Två forskargrupper vid Lunds Universitets Diabetescenter (LUDC) står bakom upptäckten vilken blottar en tidigare helt okänd mekanism bakom diabetes.

Fyndet, som presenteras i dagens utgåva av tidskriften Nature Genetics, öppnar också vägen för nya sätt att behandla sjukdomen.
Att hormonet melatonin, som mest är känt från sömnforskningen och även är den aktiva substansen i lugnande läkemedel, har en koppling till diabetes kom som en överraskning för forskarna.
- Totalt oväntat och mycket spännande, kommenterar Hindrik Mulder, ledare för den ena forskargruppen.

Cecilia Nagorny och Valeriya Lyssenko.

Vanlig riskvariant

Sambandet upptäcktes i två stora genetiska kartläggningar där drygt 18 000 friska jämfördes med diabetiker och forskarna såg att en variant av genen på melatoninreceptorn var vanligare bland dem som insjuknat i diabetes.
- Redan för 25 år sedan, när de har båda befolkningsundersökningarna startade, hade de med den genvarianten högre blodsockervärden och sämre förmåga att utsöndra insulin. Det är logiskt att fler bland dem senare insjuknar i diabetes, säger Valeriya Lyssenko som ansvarat för de genetiska analyserna i undersökningen.
Riskvarianten är vanlig, ungefär 30 procent i befolkningen har den.

Måltavla för läkemedel

Nästa steg var att undersöka på vilket sätt genvarianten utgör en risk för diabetes.
Studier på insulinproducerande celler visade att melatonin minskar cellernas förmåga att utsöndra insulin.
- Vi har upptäckt att genvarianten gör att halten av receptorn för melatonin på insulincellens yta sannolikt ökar. Det innebär att cellerna blir känsligare för melatonin och det försämrar deras förmåga att frisätta insulin. Eftersom receptorn befinner sig på cellens yta finns möjligheten att ta fram ett läkemedel som blockerar receptorn och motverkar melatoninets bromsande effekt, säger Cecilia Nagorny som utfört analyserna av de insulinproducerande cellerna.

Hindrik Mulder.

Knockoutmöss

Mängden melatonin i våra kroppar påverkas av ljuset. På natten när det är mörkt är halten hög. På dagen när det är ljust sjunker nivåerna. Sedan tidigare vet man att melatonin inverkar på dygnsrytmen.
- En möjlig förklaring till diabeteskopplingen kan vara att den högre halten melatonin under natten ska minska mängden insulin eftersom behovet då är mindre. På dagen sjunker melatonin och då kan insulinutsöndringen öka men den här genetiska riskvarianten gör att utsöndringen är bromsad hela tiden, säger Hindrik Mulder.
Nu väntar LUDC-forskarna på knockoutmöss där receptorerna för melatonin slagits ut. Mössen kommer från sömnforskare i USA men på LUDC är det insulincellen som står i fokus.

Text: Tord Ajanki

Länk till artikeln i Nature Genetics: