Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Metformin – trotjänaren bland diabetesmedel

Efter drygt 60 år på tronen är metformin fortfarande det preparat som i de allra flesta fall väljs i första hand vid behandling av typ 2 diabetes. Medlets antidiabetiska effekt upptäcktes, som så ofta när det gäller äldre läkemedel, av en slump, eller kanske rättare sagt med kunskap parat med god iakttagelseförmåga.

Bild på Metformin
metformin
Metformin är ett undantag, den vanliga gången är att äldre preparat ersätts av nya och bättre. Att metformin överlevt i sex decennier beror på att det är lika effektivt, eller i många fall, bättre än nya oprövade och avsevärt mycket dyrare medel. En dags behandling med metformin kostar i normalfallet mindre än en krona.
Redan på 1600-talet användes metformin, som finns i örtväxten getruta (Gallega offcinalis), mot inälvsmask, feber, epilepsi, pest, influensa och många andra sjukdomar.

Mot influensa

Introduktionen som diabetesmedel startade med att den franske läkaren i Paris Jean Sterne under 1940-talet använde metformin i behandlingen av influensa. Han noterade då att medlet i vissa fall sänkte patienternas blodsocker. En intressant iakttagelse, menade Sterne, och följde upp sina observationer. Sannolikt hade han i tankarna de erfarenheter franska kollegor hade gjort drygt tio år tidigare när de behandlade tyfoidpatienter i södra Frankrike med sulfapreparatet sulfonamid. Sulfa hade upptäckts några år tidigare och var då, innnan penicillinet kom, det mest effektiva bakteriedödare läkekonsten någonsin hade haft i sin hand. När Sterne behandlade sina influensapatienter fann han att de i vissa fall  fick patienterna mycket djupa blodsockerfall, så djupa att tre av dem avled. Fransmännen insåg att om de lärde sig att bemästra den blodsockersänkande effekten kunde det bli ett alternativ till det dyra insulinet. De startade med djurförsök. Sommaren 1942 gav läkaren Aguste Loubatières en fastande hund en dos sulfonamid och kunde nöjt konstatera: ”En djup och långvarig sänkning av blodsockerhalten.”

Besynnerligt olika effekt

Några veckor senare testade han sulfonamid på hundar som hade fått bukspottkörteln bortopererad. Medlet hade märkligt nog ingen som helst effekt. Den enda rimliga förklaringen var att sulfonamid på något sätt stimulerade utsöndringen av insulin. Det bevisades när effekten på en hund som bara hade en bråkdel av körteln kvar blev kraftfull.
Försök på människa bekräftade hypotesen. En kvinna med mild diabetes, det vi idag kallar typ 2 diabetes, reagerade bra på behandlingen. Unga diabetiker med den svåra formen (typ 1 diabetes) reagerade inte alls.
Först 1955 kunde Loubatières presentera sina resultat. Då hade han övertygande visat att sulfonamid var en effektiv blodsockersänkare vid typ 2 diabetes men inte vid typ 1. Året därpå, 1956, blev startskottet för de första tablettbehandlingarna av typ 2 diabetes.
Åter till Jean Sterne, influensaepidemin och metformin. 1957, ett år efter introduktionen av sulfonamid, den första moderna behandlingen förutom insulin, kom metformin ut på marknaden. I många länder under preparatnamnet Glucophage, vilket betyder ”sockerätare”. Den långa och framgångsrika karriären hade börjat. Kanske den på ett sätt redan är än längre. Under andra halvan av 1700-talet rekommenderade den engelske läkaren John Hill extrakt av getrutan Galega att behandla överdriven törst och stora urinmängder. Symtomen kan mycket väl bero på diabetes.

Väl beprövat och jämfört med andra medel

Varför har då metformin vunnit sin ställning som förstahandspreparat vid typ 2 diabetes? Den vetenskapliga tidskriften Diabetologia firade 60-årsjubileet 2017 med flera artiklar (se länk nedan). Tidskriften redogör för många av de otaliga kliniska undersökningar där metformin satts under lupp och jämförts med andra behandlingar vid typ 2 diabetes.
Sammantaget visar undersökningarna att metforminets förmåga att sänka blodsockret är likvärdig eller bättre i många fall hos de flesta patienter. En annan fördel är att patienten enbart behöver ta en dos per dygn. Vidare konstaterar författarna att biverkningar är få och då i första hand mag- och tarmbesvär. Risken för syraförgiftning (ketoacidos) som är en farlig biverkan är inte större än för andra medel. Risken för djupa blodsockerfall är låg, jämfört med andra medel ofta lägre. Metformin, ger ingen eller väldigt liten, viktuppgång också i jämförelse med flera andra diabetesmedel. Med den långa tid metformin har använts är de långsiktiga säkerhetseffekterna väl kända, vilket talar för metformin och mot nyare och mer oprövade läkemedel.
Kliniska undersökningar har också visat att metformin minskar risken för hjärt- kärlsjukdomar, åtminstone bland överviktiga patienter. Om detta beror enbart på den blodsockersänkande effekten eller om andra mekanismer bidrar är osäkert. En inte obetydlig fördel är priset, metformin är avsevärt billigare än många andra diabetesmedel.
Metformin passar inte alla patienter. Forskarna menar att det beror på genetiska eller epigenetiska variationer.
Det har även framkommit att antal fall av insjuknande i flera cancerformer är lägre bland de som tar jämfört med som behandlas med till exempel insulin. Studier pågår där metformin testas i arbetet med att förebygga eller behandla cancer.

Kanske också förebygga

Trots de många vetenskapliga studierna och trots den långa erfarenheten är fortfarande flera av metforminets sätt att verka oklara. Det är känt att drogen minskar utsöndringen av glukos från levern till blodet. Det är även visat att kroppsvävnaderna blir mer insulinkänsliga, det vill säga motverkar insulinresistens. Undersökningar pågår om medlet har gynnsamma effekter på mag- tarmkanalen. Tecken tyder på det, exempelvis att det ger bättre balans på bakteriesammansättningen.
I den hittills största kliniska studien (Diabetes Prevention Program) där frågan restes om metformin kan förebygga typ 2 diabetes blev svaret ja.
Efter nästan tre års användning var risken att insjukna reducerad med 31 procent. Efter 10- respektive 15-årsanvändning var risken fortsatt avsevärt lägre.

Text: Tord Ajanki
Bild: Wikimedia Commons


Länk till artiklarna i tidskriften Diabetologia :

60 years of metformin use: a glance at the past and a look to the future