– Tröskeln för kramper är genetiskt bestämd men den varierar också under olika perioder i livet. Dessutom finns det tecken på att barn med diabetes är känsligare för kramper, sa Ragnar Hanås, barnläkare i Uddevalla när han föreläste på ett symposium om insulinkänningar hos barn som läkemedelsföretaget sanofi-aventis arrangerade 2007.
EEG kan ge värdefull information
Ett sätt att ta reda på om en diabetespatient har sänkt kramptröskel är en EEG-undersökning (elektroencefalografi, en metod som mäter hjärnans elektriska aktivitet).
- EEG kan ge värdefull information om risken för kramper och om vilken målsättning för blodsockerkontrollen som är lämplig, konstaterade Ragnar Hanås och refererade till det samband som ofta finns mellan bra blodsockerkontroll och den ökade risken för insulinkänningar.
Individuella skillnader
Ragnar Hanås berättade att olika undersökningar visar att mellan 6 och 22 procent av alla barn med diabetes har kramper som beror på alltför låga blodsockernivåer. Undersökningarna har också visat att sockernivåerna för när kramperna utlöses varierar mellan olika individer.
Efter den andra krampen
Läkemedel mot epileptiska kramper höjer tröskeln och minskar risken. När ska då en behandling med antiepileptiska läkemedel påbörjas?
– Man kan se en tendens mot mer aktiv behandling i dessa situationer. Jag tror att många med mig delar uppfattningen att det är lämpligt att sätta in behandling efter den andra krampen, sa Ragnar Hanås.
Flera kramper varje år
Han fortsatte med att redogöra för ett patientfall.
Roger fick diabetes när han var åtta år. Fem år senare hade han sin första kramp, hur blodsockret då låg är okänt. Året därpå hade han tio kramper och även de följande åren vid upprepade tillfällen.
Normalt EEG
När Roger var 17 år registrerades blodsockret för första gångerna i samband med kramp, vid ett tillfälle var det 3,4 mmol per liter, vid ett annat 2,6.
EEG-undersökningen visade ingenting onormalt och ett förslag om insättandet av antiepileptisk medicinering avböjdes av Rogers mamma.
Effektiv behandling
Kramperna fortsatte dock och två år senare startade behandling med antiepilepsimedlet Karbmazepin. Därefter har Roger haft ett enda anfall trots uppmätta sockervärden under 2,6 mmol.
Ragnar Hanås berättade också om andra patientfall med frekventa kramper som har blivit helt eller nästan helt krampfria tack vare antiepileptisk medicinering.
Avsluta behandlingen
Eftersom kramptröskeln varierar under livstiden är också frågan aktuell om när den antiepileptiska behandlingen ska sättas ut.
– Det är en fråga vi måste diskutera med vuxenmedicinarna och med patientens familj. Om inte förr så blir det aktuellt när patienten ska ta körkort, konstaterade Ragnar Hanås.
Text: Tord Ajanki
Läs mer på diabetesportalen.se