Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

En kost rik på fett och socker försämrade minnet hos möss – men inte för gott

Foto på läsk och pommes frites.
En kost med mycket fett och socker försämrade minnet hos möss, men förändringen behöver inte bli bestående.

Maten vi äter påverkar inte bara kroppen utan även knoppen. Forskare vid Lunds universitet strävar efter att förstå hur en kost med mycket fett och socker påverkar minnesförmågor i samband med övervikt och typ 2-diabetes. Deras nya studie på möss visar att fet mat och sockersötad dryck leder till försämrat minne, men att det går att vända utvecklingen.

Övervikt är en riskfaktor för att utveckla typ 2-diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar. Den här typen av sjukdomar kan i sin tur öka risken för att utveckla demenssjukdom och Alzheimers sjukdom. Tidigare forskning har visat att en kost med mycket fett och socker leder till övervikt och diabetes hos möss och även kan påverka minnet. Hittills har det saknats kunskap om huruvida ohälsosamma kostvanor ger tillfälliga eller permanenta förändringar av hjärnan. 

Forskare vid Lunds universitet har studerat hur kosten påverkade hjärnans struktur och funktion hos möss av båda könen. Deras studie visar att en kost rik på fett och socker gav omfattande metabola förändringar i hippocampus och hjärnbarken samt försämrat minne. 

– Ett viktigt resultat av studien var att vi kunde se att hjärnans försämrade funktion inte behöver bli bestående. Vi kunde se samma resultat hos möss av båda könen, säger Joao Duarte, forskare inom diabetes och hjärnans funktion vid Lunds universitets diabetescentrum (LUDC) och en av huvudförfattarna bakom studien som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Aging and disease.

Studerade beteendet

Totalt ingick 72 möss av båda könen i studien och delades slumpmässigt in i tre grupper. En grupp möss fick en kost som till 60 procent bestod av mättat fett och sockersötad dryck under fyra månader, följt av en diet med låg andel fett under två månader. En annan grupp fick dieten som innehöll 60 procent fett och sockersötad dryck under sex månader. En tredje grupp fick en diet som till tio procent bestod av fett. 

Forskarna använde sig av magnetresonanstomografi (MRS) för att göra regelbundna mätningar av metaboliter i mössens hjärnor under tiden som experimentet pågick. En metabolit är en nedbrytningsprodukt i kroppen. En individs metabola profil kan visa förändringar i energinivåer och kommunikation mellan neuroner samt celldöd. Flera beteendeexperiment utfördes parallellt med dessa mätningar för att studera mössens minnesförmåga.

– Våra undersökningar med magnetkamera visade att de möss som hade fått onyttig mat fick förändrad metabolisk profil jämfört med de möss som hade ätit mer hälsosamt. Vi kunde också se att en ohälsosam diet med fet mat ledde till försämrad minnesförmåga. Studien visar också att hjärnan återfick sin ursprungliga struktur hos de möss som fick ändrad diet. Vi kunde också se att viktiga minnesfunktioner återställdes, vilket är väldigt positivt, säger Joao Duarte.

”Bättre åldrande”

Minnesförmågor undersöktes genom tester där forskarna studerade hur bra mössen var på att känna igen nya objekt. De möss som fick fet mat utforskade inte nya föremål i samma utsträckning som de möss som fick en hälsosammare diet. Mössen som först fick fet mat följt av en period av hälsosammare mat återfick sina förmågor att känna igen nya objekt.
 
Kunskapen kan bidra till ett mer hälsosamt åldrande hos personer mer typ 2-diabetes. Sjukdomen kräver livslång behandling och kan leda till olika komplikationer. Det finns inget botemedel mot demenssjukdomar.

– Det är svårt att genomföra samma typ av studie på människor, och forskning på möss har sina begränsningar. Samtidigt så finns det stora likheter mellan möss och människor när det gäller hur ämnesomsättningen stödjer hjärnans funktion. Vi anser att våra resultat är robusta och ger ytterligare evidens för att ohälsosamma matvanor kan skada viktiga kognitiva förmågor. Det är viktigt att äldre människor med typ 2-diabetes får hjälp att utveckla en hälsosam livsstil, eftersom det kan bidra till ett bättre åldrande utan demenssjukdomar, säger Joao Duarte, som är knuten till Wallenberg center för molekylär medicinsk forskning (WCMM).

Hippocampus och hjärnbarken

Hippocampus är den del av den mänskliga hjärnan med tydligast koppling till minnet. Forskarna tror att detta är den del av hjärnan som lagrar långtidsminnen. Hippocampus spelar även en viktig roll i vår rumsuppfattning och navigation. 
Hjärnbarken är det yttre skiktet av storhjärnan och är uppdelad i lober som styr olika funktioner, som tal, tänkande och minne hos människor. 
Hippocampus och hjärnbarken har liknande funktion hos möss. Hjärnbarken är mer välutvecklad hos människor än hos möss. 

Foto på forskaren bakom studien.

Kontakt Joao Duarte

Universitetslektor och forskare vid Lunds universitets diabetescentrum samt Wallenberg centrum för molekylär medicinsk forskning 

+46 724 52 56 31 
joao [dot] duarte [at] med [dot] lu [dot] se

Länk till Joao Duartes profil i Lunds universitets forskningsportal
 

Korta fakta om studien

Forskningsämne: Hjärnans ämnesomsättning, övervikt och diabetes
Forskningsområde: Grundforskning
Typ av publicering: Peer review-granskad publikation
Studiedesign: Kvantitativ studie, forskarinitierad studie, djurstudie med 72 möss av båda könen
Experimentell undersökning: In vivo, randomiserad intervention
Observationsstudie: Longitudinell

Länk till studien på webbplatsen för Aging and Disease

 

Finansiärer

Vetenskapsrådet, Crafoordska stiftelsen, Diabetesfonden, Direktör Albert Påhlssons stiftelse, Demensfonden, Kungl. Fysiografiska Sällskapet i Lund, Stiftelsen Lars Hiertas Minne, Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning, och Young IBRO Regions Connecting Award. Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, medicinska fakulteten vid Lunds universitet och Region Skåne har gett viktiga bidrag. Studien har även fått stöd av Lunds universitets diabetescentrum (LUDC), det strategiska forskningsområdet EXODIAB vid Lunds universitet, och Stiftelsen för Strategisk Forskning.