Diabetesportalens pappa går i pension

Tord Ajanki utbildade sig först till sjuksköterska.
- Vi ville rädda världen, jag och min fru! Vi skulle utbilda oss och åka ut som biståndsarbetare, och då var sjuksköterska ett väldigt bra jobb.
Det blev två år som biståndsarbetare i Bolivia. Förutom att han under tiden blev allvarligt sjuk i tyfoidfeber, skrev han artiklar. Bland annat en om den tunna luften över Anderna som är så tunn att den är svår att andas. En journalistkompis i Sverige sålde texten åt honom för en massa pengar.
- Då tänkte jag att jag kanske skulle bli journalist istället!
Och så blev det. Efter några år som vikarie på olika tidningar, bland annat på Arbetet i Malmö, Skånska Dagbladet och TT, bestämde han sig för att frilansa.
- Jag kom in på det här med forskning och vetenskap, det var en bra nisch, säger Tord Ajanki som idag är en etablerad och välrenommerad medicinjournalist.

Skrivit flera böcker
Utöver alla artiklar han skrivit är han även författare till flera böcker. År 2000 kom första boken ”Historier om läkemedel”.
- Där plockade jag russinen ur den vetenskapliga kakan och skrev om själva upptäckten av läkemedel som penicillin, poliovaccin och insulin ur ett historiskt perspektiv.
Boken illustrerades av en konstnär och gick väldigt bra.
Sedan kom ”Vanvettets kurer – om schizofreni”, ”Människan, Gud och vetenskapen” och ”Historien om diabetes och insulinets upptäckt”. Den sistnämnda på uppdrag av Diabetesförbundet.
- Egentligen skulle jag skriva om Diabetesförbundets historia, men tyckte det lät trist, vem vill läsa det? Så jag föreslog att jag skulle skriva historien om diabetes istället och så fick sista kapitlet handla om förbundets historia. Novo Nordisk, Astra Zeneca och Sanofi-Aventis köpte en upplaga och sen bestämde sig Apoteket för att ge ett exemplar till alla sina 12 000 anställda i julklapp, så det drog iväg.
Senast i raden är boken om Sveriges genom tiderna värste seriemördare som Tord Ajanki själv jobbade med som ungt sjukvårdsbiträde på Malmö Östra sjukhus. Boken kom ut i våras och finns till försäljning hos nätbokhandlarna.

Ödesdigert uppdrag
Som frilansjournalist skrev han mycket om diabetes för Diabetesförbundet och diabetestidningen.
- Ett uppdrag innebar att jag skulle intervjua 30 olika forskare och på det lärde jag mig mycket.
Ett annat uppdrag, som innebar att han skulle skriva en broschyr om forskningen på dåvarande UMAS, idag Skånes universitetssjukhus i Malmö, skulle komma att få stor betydelse för hans framtida karriär.
- Då skulle jag bland annat intervjua professor Leif Groop och frågade om han hade något material jag kunde läsa in mig på. Så han skickade mig en ansökan om att starta det i dag så framgångsrika Lunds universitets Diabetescentrum. Och i den stod det att om de fick anslaget så skulle de anställa en journalist vid namn Tord Ajanki. Så fick jag reda på att de tänkt anställa mig, berättar han.
Men veckorna gick och inget hände. Till slut ringde han upp Leif Groop, fick träffa honom och professor Erik Renström som var vice koordinator för det nystartade Lunds universitets Diabetescentrum, LUDC (Leif huvudkoordinator).
- Tjänsten fanns inte då, den var helt ny och jag blev den förste informatören, eller kommunikatören, som arbetade för ett centrum på fakulteten. Nu är det vanligare. Jag tycker det hedrar dem att de satsade på att anställa mig, säger Tord Ajanki.

Lanserades 2007
Hans fokus blev att starta en webbportal med nyheter och fördjupningsartiklar om diabetes och diabetesforskning. Idén var att publicera tre nyheter i veckan och att ha ett nyhetsbrev man kunde prenumerera på. Innehållet var artiklar och pressmeddelanden, från början om forskningen vid LUDC, men detta utökades snart till att omfatta även andra svenska och utländska universitet.
Så han satte igång att skriva texter och efter några månader, i april 2007, lanserades diabetesportalen.se
- Jag hade en tanke om att vi kanske kunde få 8000 besök i månaden. I dag har vi 45 000-50 000 så det har gått bättre än jag trodde. Det beror nog på att det är så många som har diabetes och många anhöriga är berörda. Och att det en sjukdom man ska sköta själv.
Tord Ajanki berättar att han fick han veta att det fanns de som ansåg att det var fel att anlita honom eftersom han tog pengar från forskningen. Men han säger att han själv aldrig känt sig ifrågasatt.
- Jag har uppfattat det som att man tycker det är viktigt med ”Tredje uppgiften” (information mot allmänheten, reds anm) och mina chefer har varit väldigt öppna med att det är en viktig uppgift som de inte kan sköta själva utan behöver ha någon som hjälper dem med det.

”Tror inte på MODY”
Som redaktör för diabetesportalen har han alltid satt läsarnas perspektiv främst. Att förklara, beskriva och berätta om nya rön på ett sätt som är lätt att förstå. Och när han blickar tillbaka för att säga vad som varit roligast under de drygt elva år han arbetat med portalen säger han:
- Det har varit väldigt roligt att kunna hjälpa folk som på goda grunder misstänkt att de har MODY, som läst in sig på det och pratat med sin läkare som varit helt avvisande och sagt ” du har typ 2”. Och fast de stått på sig och bett att få testa sig har läkaren sagt att det inte behövs. Då har vi hjälpt dem och så har de fått veta att de har MODY2 som innebär att de inte behöver ta några sprutor! Det har varit några stycken sådana.
- Okunskapen är förvånansvärt stor även bland vårdanställda. En doktor sa till sin patient att ”jag tror inte på MODY”…!

Genombrotten i forskningen
När han får frågan om vad han tänker om utvecklingen inom forskningen blir han tyst en lång stund.
- Alltså, jag vet inte hur många gånger jag läst, hört eller själv skrivit om genombrott och den sortens ord. De riktiga genombrotten har varit väldigt få, konstaterar han men nämner en studie som publicerades i våras, om den nya indelningen av diabetes i fem olika grupper.
- Det var ett genombrott - om det accepteras av omvärlden och kunskaperna tillämpas.
Men media gillar den sortens ord och han medger att hans själv lockas av det ibland, kanske för att forskaren han pratat med själv varit väldigt entusiastisk.
- Många människor vet inte hur komplicerad forskningen är, vilka krav som finns. Om en grupp kommer fram till något, gör experiment och publicerar sig så kan det inte ses som en sanning förrän andra gör om samma sak, vilket är väldigt svårt. Ungefär hälften av alla upptäckter går inte att upprepa, inte ens av samma forskargrupp.
Han säger att han blivit luttrad med tiden.
- Det finns 300 sätt att bota typ 1-diabetes på möss – men inte ett som funkar på människor. Människans kropp är så oerhört komplicerad.

Vill inte göra reklam
De riktiga genombrotten hittills står industrin för, menar han och nämner ”blippen”, dvs Freestyle Libre, en sensor som sitter på armen som gör det möjligt att mäta blodsockret utan att behöva sticka sig i fingrarna. Ändå har han dragit sig för att skriva om teknik och hjälpmedel på diabetesportalen.se.
- Jag tycker det är svårt när det handlar om företag som tjänar pengar på det man skriver om. Det blir lätt reklam.
Tord Ajanki beskriver tiden på LUDC som stimulerande.
- Det finns många väldigt kompetenta människor här med enormt mycket kunskap. Och de har ett sätt att se på saker, som jag tycker är viktigt, att vara skeptisk och inte utgå från att ”såhär är det”.

Kommer du att sakna jobbet?
- Alltid när man ska sluta så känns det så bra. Men det ska bli skönt att slippa mycket som blivit rutin. Och jag kommer inte att sluta helt, jag ska fortsätta att skriva texter för diabetesportalen.se på frilansbasis.

Tänk om Det Stora Genombrottet kommer såsmåningom, och du inte får skriva om det?!
- Då blir jag jävligt sur!

Av: Sara Liedholm, diabetesportalens bonusmamma och redaktör