Bråket om forskningspengar verkar vara över

- Vi är glada om vi nu är överens med ledningen, säger Leif Groop.
Han är koordinatör för EXODIAB (Excellence Of Diabetes Research in Sweden) det forskningsprojekt som totalt beviljades mer än hundra miljoner kronor i statliga forskningspengar av Vetenskapsrådet.

Stora pengar
EXODIAB är ett samarbetsprojekt mellan universiteten i Lund (70 procent) och Uppsala (30 procent). Pengarna fördelas över fem år och om utvärderingen efter dem faller väl ut blir anslaget permanent, 28 miljoner kronor per år.
- Så stora pengar betyder oerhört mycket för diabetesforskningen, konstaterar Leif Groop.

Konflikten blossar upp
Pengarna, regeringens så kallade strategiska forskningssatsningar, beviljades sommaren 2009. Lunds universitet var en av de stora vinnarna. Inom de medicinska satsningarna fick, förutom diabetes, också bland andra cancer-, prakinson-, och stamcellsforskarna vid universitetet stora anslag.
När universitetsledningens beslutade att de skulle bestämma över merparten av pengarna blossade konflikten mellan dem och forskargrupperna upp.

Stamcellsforskarna hoppar av
I början av januari i år gick stamcellsforskarna ut offentligt i media och meddelade att de hoppar av hela den strategiska satsningen. Deras anslag var på drygt hundra miljoner kronor.
Det går inte att genomföra det vi sökte och fick pengarna för om universitetsledningen tar merparten. Det blir bara cirka 30 procent kvar till forskningen, löd deras argument.
– Vi har sökt dialog med ledningen hela hösten och försökt hitta en lösning. Men till slut gav vi upp, sa Henrik Semb, koordinator för området stamceller, i tidningen Sydsvenskan.

Har en tydlig adresslapp
Två dagar senare var lundaforskare inom cancer, parkinsons sjukdom och diabetes ute i media. Det är företrädarna för de mest framgångsrika medicinska forskningsfälten vid Lunds universitet och deras kritik var lika hård.
- Vi hade fått beskedet att den budget som presenterades vid ansökan till Vetenskapsrådet skulle gälla. Nu är det inte alls så, kommenterade Leif Groop i Sydsvenskan och tillade.
- Pengarna har en tydlig adresslapp och områdena har en väldig klar bild av hur man vidareutvecklar forskningen.

Vem har bäst kunskap
Formellt är det universitetet och dess rektor som beviljas anslagen. I praktiken är det forskarna själva som skriver ansökan om vad de vill göra och hur mycket det kommer att kosta.
- Vem har bäst kunskap inom vårt område, vem kan bäst rekrytera andra forskare, vem vet bäst vilken infrastruktur vi behöver, frågar Leif Groop och tillägger.
- När bara hälften eller ännu mindre av pengarna blir kvar kan vi inte leva upp till vad vi skrev i vår ansökan till Vetenskapsrådet.

Enklare i Uppsala
- Det verkar som om vi har haft en avsevärt enklare och rakare process här, kommenterar Olle Korsgren, professor i transplantationsimmunologi vid Uppsala universitet och huvudansvarig för deras del av EXODIAB-projektet.
- Forskargrupperna har arbetat fram en budget som sedan rakt av godkänts av universitetsledningen, tillägger han.
På liknande sätt har de strategiska forskningspengarna fördelats på andra svenska universitet. I Göteborg och Umeå har universiteten skjutit till extra medel.

Forskningsområdets styrelse bestämmer
Nu är man till synes på ett liknande sätt också överens i Lund. Det finns ingen formell bekräftelse på det men stamcellsforskarna är åter med i den strategiska satsningen.
Detta därför att de ursprungliga principerna, de som fanns i ansökan till Vetenskapsrådet och som forskargrupperna hela tiden hävdat, nu verkar gälla.
Principen är att den styrelse som väljs inom forskningsområdet får ett helhetsansvar, inklusive budget, om hur forskningspengarna ska användas.

Nöjda och kan gå vidare
Det vore högst besynnerligt om denna princip gällde stamcellsforskningen men inte de andra medicinska områdena på Lunds universitet som beviljats anslag av Vetenskapsrådet.
- Ja, och blir det så är vi nöjda med det. Det är ju vår kunskap och kompetens Vetenskapsrådet bedömt, inte rektors eller dekanus. Men framför allt blir vi nöjda om vi kan lägga det här bakom oss och ägna oss åt det vi allra helst vill göra, det vill säga forskning, säger Leif Groop.
Inom diabetesområdet är förslaget att EXODIAB:s styrelse ska bestå av elva personer som representerar såväl Lund som Uppsala.

Text: Tord Ajanki