Typ 2 diabetes orsakas av insulinbirst som kan bero på två olika faktorer. Dels en otillräcklig förmåga hos de insulinproducerande betacellerna att utsöndra tillräcklig mängd insulin. Dels insulinresistens, ett motstånd ute i kroppens vävnader mot att ta emot insulinet.
En ond cirkel
Sannolikt är det så att de båda faktorerna, insulinresistens och sviktande betaceller, påverkar varandra i en negativ cirkel. Insulinresistensen stressar betacellerna så att de skadas vilket påskyndar deras bristande förmåga att utsöndra insulin.
40 procents risk
Kartläggningen av riskgener för typ 2 diabetes har visat att merparten av dem gör att betacellerna har svårare att svara mot det ökade insulinbehov som uppstår till exempel vid övervikt och insulinresistens.
Risken att insjukna för ett barn till en förälder med typ 2 diabetes är ungefär 40 procent.
Jämfört med friska kontrollpersoner
Nu har forskare från Österrike, Italien och Storbritannien undersökt knappt tvåhundra vuxna, medelåldern var drygt 40 år, friska barn till typ 2 diabetiker och jämfört dem med drygt 500 matchande kontrollpersoner som inte hade typ 2 diabetes i familjen.
Hönan eller ägget
Dels ville forskarna ta reda på om barnen till diabetikerna hade mer insulinresistens och mer sviktande betaceller jämfört med dem som inte hade en förälder med typ 2 diabetes.
Dels ville de se om barn till diabetiker som inte var insulinresistenta ändå hade sämre betaceller, vilka alltså inte var stressade av resistens mot insulin.
Image name: redPAA471000044.jpg
Image caption: Den försämrade förmågan att utsöndra insulin går i arv.
Utförliga tester
Med olika testmetoder beräknades betacellernas kapacitet att svara på ett förhöjt blodsocker, bland annat en så kallad sockerbelastning. Deltagarna fick dricka 75 gram socker på fastande mage. Därefter mättes deras blodsocker fler gånger under de kommande två timmarna. Belastningen ger ett mått på hur mycket insulin betacellerna förmår utsöndra.
Ett annat prov, halterna av insulin i blodet, ger ett mått på hur uttalad insulinresistens är.
Sämre blodsockerkontroll
Resultaten visade att det i de flesta fall var skillnad mellan de båda grupperna, de som hade en föräldrer med typ 2 diabetes och de som inte hade diabetes i familjen.
Den första gruppen svarade sämre på sockerbelastningen, deras blodsocker låg i medel mellan 4 och 14 procent högre från 30 minuter efter belastningen och upp till två timmar. Detta trots att deras insulinnivåer i blodet var mellan 20 och 29 procent högre.
Negativ påverkan utan stress
När barn till typ 2 diabetiker som inte hade insulinresistens jämfördes med kontrollpersonerna visade det sig att deras förmåga att utsöndra insulin ändå var sämre. Det vill säga deras insulinceller var negativt påverkade utan att vara stressade.
”Resultaten visar att den försämrade förmågan hos betacllerna inte behöver bero på insulinresistens.” skriver forskarna och konstaterar att den onda cirkeln resistens-stress inte nödvändigtvis behöver gälla.
Styrker genanlyserna
Detta är en förklaring till att normalviktiga, som inte har insulinresistens, ändå kan insjukna i typ 2 diabetes.
Resultaten styrker också de studier som har gjorts på de genetiska riskvarianterna för typ 2 diabetes som har visat att de framför allt har att göra med en försämring av betacellernas kapacitet.
Text: Tord Ajanki
Undersökningen är publicerad i tidskriften Diabetologia