Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Bättre mätning av barns bukfetma

Överviktiga barn vill inte gärna att man tar i dem för att mäta midjemått och bukhöjd med måttband och linjal. En bukhöjdsmätare med laserstråle känns mindre obehaglig och ger ett mer exakt resultat.

– Beröring är känsligt för feta barn, men nödvändigt för att mäta runt magen. Enligt den etablerade standardmetoden ska dessutom två personer göra mätningen för att garantera ett korrekt resultat. Med lasermätaren slipper man beröring, vilket är en stor fördel. Barnen behöver inte heller klä av sig utan kan ha en T-tröja på, säger överläkaren och forskaren Carl-Erik Flodmark.

Hemmabygge från Clas Ohlson

Han är chef för Barnöverviktsenheten i Malmö och den som utvecklat lasermätaren. Dess första version, ett hemmabygge med delar från Clas Ohlson, har testats i upprepade mätningar på nära 50 barn. Mätningarna visade sig ge lika bra data som mätningar med magnetkamera, trots att metoden är betydligt billigare och enklare.
– Resultatet av dessa mätningar har just publicerats i tidskriften Pediatric Obesity, berättade Carl-Erik Flodmark när han presenterade bukhöjdsmätaren på Medicinteknikdagarna i Lund nyligen.

Den farliga bukfetman

Bukfetma är den farliga sortens fetma, eftersom det fett som lagras bland de inre organen är rörligt och lätt kommer ut i blodomloppet. Där ökar det risken för hjärt-kärlsjukdomar och diabetes. Att vara överviktig måste inte i sig leda till sjukdomar – en överviktig men vältränad person kan ha god hälsa – men just fetma på magen är riskabel.
De vanliga verktygen för att mäta bukfetma är idag måttband och linjal. Men förutom att dessa mätningar kan upplevas som obehagliga, så blir de inte heller särskilt exakta. Och BMI, body mass index, är inte alls bra: BMI-måttet tar inte hänsyn till om personen börjat träna och bytt ut fett mot muskler, om personen är kraftigt byggd, eller om det handlar om ett barn som fortfarande växer.

Pedagogiskt tydligt resultat

Den nya bukhöjdsmätaren mäter en liggande persons bukhöjd och bröstbenshöjd med en laserstråle. De båda måtten jämförs sedan och ger vad Carl-Erik Flodmark kallat ett F-index. Om F-index är större än 1, det vill säga att bukhöjden är större än bröstbenshöjden, har patienten bukfetma.
– Det blir ett pedagogiskt tydligt resultat. Vi använder lasermätaren dagligen på Barnöverviktsenheten och har stor nytta av den, säger Carl-Erik Flodmark.
Han hoppas att publiceringen i Pediatric Obesity ska öka intresset för metoden, så att forskare på andra håll ska vilja tillämpa den på sina patienter. Eftersom utrustningen är flyttbar och mätningarna är enkla att göra, så skulle metoden kunna användas bland annat för att studera bukfetma och hälsorisker hos större befolkningsgrupper.

Text: Ingela Björck

Länk till artikeln i tidskriften Pediatric Obesity: