Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Är muskeln den nya hjärnan?

Våra muskler gör att vi kan andas, röra oss och springa. Träning förbättrar vår hälsa och kan till och med förhindra många sjukdomar.
- Jag tycker att musklers betydelse är underskattad, säger Jorge Ruas, docent vid Karolinska Institutet och mottagare av Leif C Groop-priset för framstående diabetesforskning.

Bild på Jorge Ruas
Jorge Ruas, docent vid Karolinska institutet och mottagare av Leif C Groop award för enastående diabetesforskning.
Jorge Ruas, docent vid Karolinska institutet och mottagare av Leif C Groop award för enastående diabetesforskning.
- I vår forskning försöker vi förstå vilka molekyler och mekanismer som bidrar till träningens positiva effekter och använda detta för att förbättra behandlingen av personer med typ 2-diabetes. PGC-1 är en av de viktiga molekylerna som finns i muskler och andra vävnader. I mycket generella termer reglerar PGC-1 förmågan att generera och utnyttja den energi som celler och vävnader behöver. Kapaciteten ökar genom träning och minskar i muskler hos personer med typ 2-diabetes. Nu när vi vet att PGC-1 är viktigt vid reglering av dessa processer, försöker vi utveckla sätt att öka och aktivera PGC-1 i muskler, i form av ett nytt läkemedel, säger Jorge Ruas.

Varför har detta blivit ditt forskningsfält?
- Jag har alltid varit intresserad av att förstå hur celler kan slå på och av vissa gener beroende på situationen. Denna anpassning är nödvändig för att cellen skall överleva förändringar i sin miljö, men hur känner de att de behöver byta? Och vilka molekyler är det som bestämmer att av alla tiotusentals gener, så är det just dessa få gener som behöver slås på eller av?

Berätta om ditt arbete om träning och depression som publicerats i den prestigefyllda vetenskapliga tidskriften Cell!
- Tryptofan är en aminosyra som vi måste få i oss från mat eftersom våra kroppar inte kan bilda det själv. När du äter det, används det av kroppen för att göra protein, till exempel till dina muskler, men det används också för att göra många andra molekyler med viktiga biologiska funktioner, som serotonin och melatonin som kontrollerar humör och sömn. Tryptofan används också för att producera en annan sorts molekyler som vi vanligtvis kallar kynureniner. Kynureniner är involverade i många processer i kroppen men framför allt i hjärnans funktion och vid psykiatrisk sjukdom.
- Det vi har funnit är att om du tränar så minskar nivån av de "dåliga" kynureninerna i din hjärna och du kan minska förekomsten av sjukdomar som depression. Det som händer är att en tränad muskel tar bort kynurenin från blodcirkulationen. Men vi fann också att kynureniner spelar en viktig roll för att reglera hur vävnader använder energi - vilket givetvis är viktigt för diabetes. Intressant är att de två aspekterna har kopplingar till varandra eftersom diabetespatienter har en högre förekomst av depression jämfört med patienter med andra kroniska sjukdomar.

Är du en väldigt aktiv person själv?
- Det är verkligen anmärkningsvärt hur många aspekter av människors hälsa du kan förbättra med träning och hur många sjukdomar som också kan förebyggas. Jag är mycket medveten om detta och forskning i muskel- och träningsfysiologi tenderar att locka folk som är intresserade av att träna sig själva. Jag tillhör dock den ”nördiga” sortens forskare. Jag har aldrig varit någon speciellt sportig person själv, men jag tränar mer nu än jag någonsin gjort!

Är musklerna den "nya hjärnan"?
- Jag gillar den frågan. Jag tror att betydelsen av våra muskler i vår övergripande fysiologi har underskattats. Muskeln är förstås en vävnad specialiserad på att producera sammandragningar och kraft, så du kan andas, röra dig, springa och uttrycka dig själv, men det är också ett viktigt organ som kommunicerar med andra vävnader i kroppen. Vi har bara precis börjat förstå vilka meddelanden som utbyts mellan muskler och andra organ, och vilken information de bär. Vi får vänta och se om det är hjärnan som styr musklerna eller musklerna som styr hjärnan.

Jorge Ruas mottar Leif C Groop-priset för framstående diabetesforskning och 100 000 kronor i samband med Diabetesforskningsdagen på Lunds Universitet, Clinical Research Center i Malmö, den 13 februari 2018. Priset sponsras av NovoNordisk Skandinavien och tilldelas årligen en ung diabetesforskare.

 

Läs mer om Leif C Groop-priset för framstående diabetesforskning
Text: Sara Liedholm
Bild: Jorge Correia

FAKTA: Om Jorge Ruas

Jorge Ruas är född i Madeira och uppväxt i Lissabon i Portugal. Efter avslutade studier vid universitetet i Lissabon flyttade han till Stockholm där han inledde sin postdoktorala tjänst vid Karolinska Institutet. Under sina doktorandstudier studerade han hur syrenivån i celler reglerar genuttryck.
Han doktorerade i cell- och molekylärbiologi 2005. Därefter fortsatte han sina studier vid avdelningen för metabolism och kroniska sjukdomar vid Dana-Farber Cancerinstitutet och Harvard Medical School i Boston. Här studerade han transkriptionsnätverk som kontrollerar fysiologiska processer i skelettmuskulatur.
Sedan 2011 leder han en forskargrupp vid avdelningen för fysiologi och farmakologi vid Karolinska Institutet där han i dag har en tjänst som docent i molekylär fysiologi.