Omkring 30 procent av världens befolkning lider av fettlever. Sjukdomen utvecklas när överflödigt fett lagras i levercellerna och kan delas in i två sorter; alkoholrelaterad fettlever och icke-alkoholrelaterad lever (NAFLD). En del av de senare patienterna utvecklar så småningom NASH (inflammation i levern) och senare skrumplever då levern slutar fungera. Därefter kan vissa komma att utveckla levercancer.

Orsaken till den här utvecklingen varierar i världen:

- I USA beror det på kosten. I Asien finns det ett tydligt samband med hepatitvirus. Och i Europa finns det en koppling till alkoholkonsumtion, säger Philipp Kaldis.

Kan växa ut igen

Kroppen består av ett stort antal celler. Många av dem, men inte alla, fortsätter att växa och dela sig livet igenom. Levercellerna tillhör den kategorin, och om levern skadas, eller om man behöver ta bort en bit av levern på grund av en skada eller en tumör, kan levern växa ut igen. Detta är dock inte fallet när leversjukdomarna blir kroniska, så som i fallet med NASH, skrumplever eller cancer. Då kan transplantation vara den enda utvägen. Transplantation innebär emellertid en hel del risker och svårigheter såsom livslång medicinering.

Men tänk om det fanns ett sätt att odla fram nya leverceller från hudceller, eller stamceller…?

Philipp Kaldis är expert på metabolism och cellcykelreglering. Vad är det som får en cell att växa och dela sig? I fokus för hans forskning står en familj av så kallade kinaser, mer specifikt cyklinberoende proteinkinaser (CDKs) som reglerar den här processen.

Innan han blev forskargruppsledare vid National Cancer Institute (NCI) i USA år 2000, hade han studerat biokemi vid Tekniska högskolan (ETH) i Zürich i Schweiz och gjort en postdok (en tjänst efter avlagd doktorexamen) vid Yale University, och kunde på egenhand analysera proteiner och utföra djurförsök. Men han var fortfarande beroende av att samarbeta med andra.

- Jag hade inte kunnat göra det utan labbpersonalen. Det var, och kommer alltid att vara, ett lagarbete, säger han.

Genombrottet

Genombrottet kom sedan han publicerat nya fynd från djurförsök som ingen annan tidigare hade gjort.

Fram till dess visste alla inom forskningsfältet att CDKkinaser var jätteviktiga för cellcykelregeringen, och ingen trodde att det skulle fungera utan dem. Alla trodde att djuren skulle dö om man slog ut en av kinaserna.

Men han visade att så inte var fallet. Musen som han tagit bort en av kinaserna, CDK2, i överlevde och Philipp Kaldis upptäckte att även om du slog ut en kinas så skulle den kompenseras av en annan. De fynden gav hans forskning en ny inriktning och gjorde att han kunde etablera sig som en självständig forskare som kunde tävla mot de allra bästa forskarna i fältet.

Jobbet på NCI, ett statligt institut, var till en början perfekt. Philipp Kaldis behövde inte oroa sig för finansieringen, alla pengar som uteslutande från den amerikanska staten.

- Jag hade en fast tjänst så jag hade kunnat stanna där hela livet. Det var en fantastisk möjlighet och allt var jättespännande, säger han.

Men bara efter ett år av organisatoriska förändringar hade situationen blivit en annan.

Philipp Kaldis fick anpassa sig och plötsligt såg framtiden inte lika ljus ut längre. Rätt som det var fick han ett erbjudande från en tidigare chef, ville han flytta med till Singapore?

Det som fick honom att bestämma sig var en känsla av att man i Singapore verkligen ville utveckla forskningen.

Där fanns nästan obegränsade resurser. Vi kunde göra saker som vi aldrig kunnat göra på NCI. Å andra sidan var det svårare att anställa rätt människor.

Han stannade i Singapore i nästan 12 år och det var där han började applicera sin forskning på levern.

- När jag ser tillbaka så var det 12 produktiva år i Singapore, säger han.

Flyttade till Sverige

Det han saknade var den livfulla atmosfären av kritiskt tänkande. Så när en ny möjlighet uppenbarade sig vid Lunds universitets Diabetescentrum, bestämde han sig 2019 återigen för att flytta.

De flesta är kanske inte speciellt positiva till vädret i Sverige – antingen är det för kallt, för blåsigt eller för regnigt. Men för professor Kaldis blev det svenska vädret en bidragande faktor som fick honom att besluta sig för att flytta hit.

- Singapore var för varmt, vad du än gjorde så svettades man. För mig blev det som att komma hem när jag kom till Sverige, säger han.

På Lunds universitets Diabetescentrum planerar han att ta sin forskning steget vidare och arbeta med mänskliga leverceller från Human Tissue Lab, en resurs som ger forskarna tillgång till vävnader från avlidna personer som donerat sina organ till forskningen. Bland annat finns här insulinproducerande betaceller som bara kan studeras när de kommer från donatorer. Det finns också muskelceller, fettceller och i viss mån leverceller.

Philipp Kaldis ska nu utöka verksamheten med leverceller inom Human Tissue Lab.

De flesta av forskarna här är intresserade av glukosmetabolism, men glukos regleras inte bara av betacellerna. Andra organ som muskler, fett och lever påverkar också glukosmetabolismen. Därför behöver vi ha ett systembiologiskt förhållningssätt – vi måste undersöka hela kroppen.

Philipp Kaldis är född och uppvuxen i Schweiz. Trots att hans pappa var professor i fysik och kemi var han inte speciellt intresserad av vetenskap som barn.

En inspirerande biologilärare på högstadiet fick honom att ändra sig och han studerade biokemi på Tekniska högskolan i Zürich. Efter avlagd doktorsexamen fick han en postdoktjänst på Yale University. Tiden på Yale förändrade hans uppfattning om forskning.

Det var fantastiskt. Jag kunde gå och knacka på dörren till någon berömd professor och fråga om jag kunde få diskutera något i fem minuter. De tog sig nästan alltid tid att prata och ge råd.

Vad skulle hans eget råd vara till en ung student som vill lyckas i sin forskning?

- Fundera på hur din forskning kan få mest betydelse. Var en lagspelare och arbeta hårt.

Det sammanfattar rätt bra hans egen karriär!