- Jag tycker inte att de här patienterna fick en god behandling, snarare var det en överbehandling, säger Carl-David Agardh, professor i diabetes vid LUDC.
- I Sverige behandlar vi inte äldre patienter med typ 2 diabetes och hjärt- kärlsjukdom eller andra riskfaktorer på det här sättet, tillägger han.
Aggressiv behandling
I Accord-undersökningen deltog drygt 10 000 äldre patienter med typ 2 diabetes och hjärt-kärlsjukdom uppdelade på två grupper. Medelåldern för deltagarna var 62 år, i genomsnitt hade de haft diabetes i mer än tio år.
I den ena gruppen var målet att få ned blodsockret till ett HbA1c strax över fem procent, nästan en normal nivå motsvarande en icke-diabetikers. Metoden var att lägga till fler blodsockersänkande läkemedel fram till att målet uppnåddes.
Patienterna kunde ha olika kombinationer av diabetestabletter eller ta upp till fem insulininjektioner per dag eller använda insulinpump. De testade sitt blodsocker upp till åtta gånger om dagen.
I den andra gruppen fick deltagarna en mindre aggressiv behandling med målsättningen HbA1c mellan sex och sju procent.
Blodsocker och hjärtsjukdom
Många stora vetenskapliga undersökningar har entydigt visat att sambandet är starkt mellan bra blodsockerkontroll och färre diabeteskomplikationer i de små blodkärlen som skadar njurar, ögon och nerver. Ju bättre kontroll desto färre komplikationer.
Lika entydiga är inte resultaten när det gäller skador på de större blodkärlen och hjärt- kärlsjukdomar, inklusive stroke.
Accord-studiens målsättning var att söka visa blodsockerkontrollens betydelse för hjärtsjukdom. I den intensivbehandlade gruppen var HbA1c i genomsnitt 5,3 procent jämfört med 6,4 procent i den andra.
Fler dödsfall
När Accord-studiens säkerhetsråd granskade fyraårssiffrorna fann de att dödligheten i den intensivbehandlade gruppen oväntat var högre, 257 hade avlidit i hjärt- kärlsjukdom jämfört med 203 i den andra gruppen. Det motsvarar en 20-procentigt högre dödlighet.
- Vi vet ju ännu inte vad som ligger bakom dödsfallen men det måste naturligtvis undersökas noggrant, säger Carl-David Agardh.
Antalet icke-dödliga hjärtinfarkter och stroke var dock ungefär tio procent färre i den intensivt behandlade gruppen.
Oklart varför patienterna dog
Enligt Accord-forskarna berodde inte överdödligheten på alltför låga blodsockervärden, vilket är en nästan oundviklig konsekvens av så strikt blodsockerkontroll. Inte heller de kombinationer av olika läkemedel som patienterna fick var orsaken.
- Det kan man inte helt säkert veta. Ingen vet ju om patienterna har haft djupa blodsockerfall under natten som aldrig har registrerats, konstaterar Carl-David Agardh.
Det är heller inte känt om kombinationen diabetestabletter av typen glitazoner och insulin har använts. Detta görs inte i Sverige då vissa patienter får ödem som kan orsaka hjärtinfarkt.
En väckarklocka
Carl-David Agardh är kritisk till Accord-studien.
- Ja, vad ville man egentligen uppnå? Var detta verkligen rätt grupp för en så aggressiv behandling?
De svenska nationella riktlinjerna för diabetesbehandling säger att den ska vara individuell och att syftet är mer än bara strikta blodsockerkurvor.
- Accord-studien är en väckarklocka. Vi ska inte pressa patienterna överdrivet hårt. I de här åldersgrupperna handlar det om mycket mer än blodsockerkontroll. Vi måste ha en helhetssyn där målsättningen är att patienten ska må bra, ha ett bra liv och fungera socialt, säger Carl-David Agardh.
Text: Tord Ajanki