Den israeliska barnläkaren Ram Weiss hade fått i uppdrag att sammanfatta kunskapsläget om riskerna med typ2 diabetes hos ungdomar jämfört med typ 1 diabetes.
Han började med att gå igenom en färsk australiensisk artikel av Constantino som utgår just från den frågan. I sin inledning av artikeln beskriver Constantino den uppfattning som nog alla som träffat
nyinsjuknade ungdomar med typ 2 diabetes och deras familjer mött av att
familjen drar en lättnadens suck av att ungdomen fått den ”lättare” sorten av diabetes.
Värre med typ 2 diabetes
Constantino gick sedan igenom statistiken för en stor grupp människor som insjuknat i diabetes i 15-30 års ålder och jämförde utfallet för gruppen som insjuknat i typ 2 diabetes med gruppen som fått typ 1 diabetes.
Såväl avseende sjuklighet som dödlighet gick det betydligt sämre för dem som fått typ 2. Det är svårt att avgöra om detta uteslutande är en sjukdomseffekt eller om det har betydelse att sjukdomarna drabbar olika i olika befolkningsgrupper.
Stor risk för komplikationer
Constantino gick därför vidare och jämförde konsekvenserna av typ 2
respektive Typ 1 diabetes inom samma befolkningsgrupp, till exempel dem med anglosaxiskt påbrå.
Även sett ur detta perspektiv var typ 2 betydligt farligare än typ 1. De kunde dock inte fullt ut kompensera för att typ 2 i ungdomsåren huvudsakligen drabbar socioekonomiskt svagare grupper som generellt sett har sämre hälsa.
Budskapet var ändå tydligt:
Typ 2 hos en ung människa är en mycket farlig sjukdom på grund av den stora komplikationsrisken.
Läkemedelsbehandling
Philip Zeitler från USA belyste farmakologisk behandling av typ 2 diabetes hos ungdomar.
Det första problemet är att det i princip bara finns två typer av läkemedel
att använda vid typ 2 hos ungdomar, nämligen metformin och insulin.
Det andra problemet vid typ 2 hos ungdomar är att de, på grund av mer massiv och raskare betacellssvikt, behöver mer intensiv behandling än äldre patienter med typ 2.
Det tredje problemet är att alla ungdomar med typ 2 inte är likadana och tycks behöva olika behandlingar då den bakomliggande patologin tycks domineras av insulinresistens hos vissa och mer av betacellssvikt hos andra grupper av patienter.
Hälften behöver insulin
Det tycks som att metformin (tabletter) är en bra medicin för många, men metformin ensamt tycks bara var tillräckligt för halva populationen.
Enligt Zeitler tycks 90 procent av ungdomarna få initialt god blodsockerkontroll med hjälp av metformin som enda läkemedel och 50 procent fortsätter att klara sig väl med denna behandling.
Vidare ansåg Zeitler att det går ganska väl att efter åtta veckor förutsäga om patienten har god effekt av metformin.
Omfattande läkemedelsstudier skulle behöva göras för att bredda den behandlingsarsenalen vid typ 2 hos ungdomar. För närvarande pågår cirka
15 sådana studier världen över för att ungdomspatienterna skall kunna få
tillgång till de kända typ 2-läkemedel som redan används för vuxna patienter.
Problemet i de flesta pågående studier är att rekrytera patienter. Trots den omfattande epidemin av typ 2 diabetes finns det världen över ”bara” ca 40-50 000 ungdomar med typ 2 enligt Zeitler.
Vanligt med samsjuklighet
En samstämmig observation från hela världen är att de ungdomar som drabbas av typ 2 ofta har just komplicerande samsjuklighet av till exempel neuropsykiatrisk art och kommer från socioekonomiskt svaga grupper som har svårt att orka genomföra komplicerade studieprotokoll.
Med tanke på ungdomarnas relativt snabba sjukdomsförlopp förordade
Zeitler mycket snabb ”treat to target” (behandling mot målet) vid nydiagnostiserad typ 2 diabetes.
Kirurgisk behandling
Claude Marcus från Karolinska institutet redogjorde för effektiviteten i bariatrisk kirurgi (fetmaoperation) hos ungdomar och konkluderade att ungdomar har lika stor nytta av denna behandlingsform som vuxna. Precis som hos vuxna förbättras den metabola situationen avsevärt efter kirurgi. Svårigheten är att förutse vilka personer som har störst nytta av kirurgin. Om det finns bakomliggande sjuklighet, av till exempel psykiatrisk art, eller social problematik så löser den sig inte med kirurgi.
Marcus rapporterade att för enskilda ungdomar har kirurgin gett möjlighet till upplevelsen av ett nytt liv med betydligt högre livskvalitet.
Text: Frida Sundberg