Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Kartritare i nästan okänt land

Valeriya Lyssenko

Man skulle kunna beskriva henne som kartritare. Eller som upptäcktsresande. En som söker sätta landmärken i en mycket vidsträckt och till stora delar okänd terräng. En som söker identifiera genetiska riskmarkörer bland 30 000 gener och tre miljarder DNA-bokstäver.

- Genetiken gör mycket stora framsteg. Tekniken för att göra riktigt breda genetiska kartläggningar blir allt mer avancerad och idag gör vi saker som var omöjliga för bara några år sedan, säger Valeriya Lyssenko.

Rising star

De landmärken hon satt på den stora genkartan har blivit uppmärksammade i forskarvärlden. Ett bevis för det är att hon idag föreläser på den pågående internationella diabeteskonferensen i Wien om några av de viktigaste upptäckterna.
Hon gör det i egenskap av utmärkelsen till ”Rising Star”, ung framstående forskare på väg mot ännu större framgångar.

Högt tempo

Valeriya Lyssenko är läkare, endokrinolog och redan, eller mycket snart, etablerad bland de internationella toppforskarna. Inom loppet av några år har hon i högt tempo publicerat vetenskapliga artiklar i tidskrifter som New England Journal of Medicne, Science, Nature Genetics, Diabetologia, Diabetes, Diabetes Care, Journal of Clinical Investigation och flera andra.
Hon är 35 år. Av allt att döma en ”Uppåtgående stjärna” på vetenskapens himmel.

Alltid nya frågor

På frågan varför hon valt att arbeta som forskare svarar Valeriya Lyssenko med att citera Max Perutz, 1962 års nobelpristagare i kemi, som i sin nobelföreläsning bad om ursäkt för att han presenterade så halvfärdiga resultat.
- Just så är det. Nya upptäckter väcker bara nya frågor, säger Valeriya Lyssenko och verkar mycket nöjd med att det är så.

Från Kiev till Malmö

Och hur mycket måste man arbeta, hur många timmar ligger bakom framgången?
- Jag vet inte. Visst, det är mycket arbete och många resor. Men jag räknar inte så, svarar hon.
För åtta år sedan kom Valeriya Lyssenko till Lunds Universitets Diabetescenter i Malmö. Hon kom från Kiev i Ukraina och hade precis avslutat sin doktorsavhandling.

Väldigt lite gjort

- När jag doktorerade i Kiev ville jag forska om typ 2 diabetes och metabola syndromet och om immunologiska störningar spelade någon roll. Många var skeptiska till min inriktning och det var väldigt lite forskning gjord inom området, säger Valeriya Lyssenko och berättar att de enda vetenskapliga arbeten hon fann hade LUDC-forskarna Leif Groop och Marju Orho-Melander som författare.

Både stolt och smickrad

- Sedan lyssnade jag på Leif som föreläste på ett möte i Kiev. Han talade entusiastiskt om precis det jag ville arbeta med. Efteråt pratade vi och han bjöd mig att komma och forska här. Jag var 25 år, naturligtvis blev jag både stolt och smickrad, säger Valeriya Lyssenko och berättar att det inte var så lätt att flytta.
- Nej, jag hade ju familjen i Ukraina och jag kunde inte svenska men den inriktning som LUDC har och de stora möjligheter som finns här gjorde att jag egentligen aldrig tvekade.
- Mamma grät och pappa uppmuntrade mig. Idag är båda stolta, tillägger hon.

Svårt att välja

Är det någon publicerad vetenskaplig undersökning hon är särskilt stolt över?
- Oj, det är svårt att välja, svarar hon dröjande. Nej, jag känner nog samma glädje inför alla studier.
När nya genetiska upptäckter från LUDC publiceras finns oftast Valeriya Lyssenkos namn med i författarlistan. Inte sällan som första namn, vilket i regel innebär att det är hon som gjort det största jobbet.

Betacellen orkar inte svara

Ofta är det hennes och hennes grupps arbete som ligger bakom att en ny genetisk intressant variant upptäckts, en bokstavskombination som markerar ökad risk för typ 2 diabetes eller om nya oväntade samband med sjukdomen, till exempel sambandet mellan sömnhormonet melantonin och diabetes.
Nästa steg är att ta reda på varför kombinationen i det stora genetiska alfabetet ökar risken.
- Idag känner vi till ungefär 20 kända riskvarianter för typ 2 diabetes och vi vet att många av dem gör att kroppen inte kan svara på de ökade krav på insulinutsöndring som till exempel övervikt ställer.

Förstå diabetes

- Målet för forskningen är att förstå vad typ 2 diabetes är för sjukdom. Gör vi det öppnar det vägen för mer eleganta läkemedel som angriper grundorsaken till sjukdomen, inte bara symtomen. Ett annat mål är att vi ska kunna ställa diagnos och behandla tidigare, innan kroppen tagit skada, säger Valeriya Lyssenko och fortsätter.
- Jag tycker det är viktigt att vi forskare inte glömmer den enskilde patienten, att det är henne/honom vi arbetar för.

Läkardispens önskas

Med flytten till Sverige slutade Valeriya Lyssenko att ha läkarkontakt med patienter. Men planer på att återuppta den finns.
- Kanske får jag dispens för att vara läkare i Sverige nästa år. Det skulle vara trevligt, säger hon. Men jag vill kombinera klinisk verksamhet med forskning. Absolut inte sluta med forskningen.

Lätt för skolbiologin

Valeriya Lyssenkos föräldrar tyckte att åtminstone ett av de båda barnen skulle bli läkare.
- Men min bror tål inte blod så det blev jag och jag hade ingenting emot det. Biologi och kemi var mina favoritämnen i skolan, jag hade lätt för dem. Det är väl därför forskningen lockar, säger hon.

Om tio år

På frågan om hur hennes arbete och liv ser ut om tio år svarar hon.
- Jag tror att vi ställer mer precisa diabetesdiagnoser med hjälp av genetiska kunskaper och att vi då redan från start vet vilken behandling som är bäst och hur stor risken är för olika komplikationer. Jag tror också att jag är med och ställer diagnoser som aktiv läkare. Kanske har jag hunnit bli professor också, säger hon och skrattar.

Dansa tango

Vilket är då priset för de långa arbetsdagarna? Och för framgången?
- Jag tycker att mitt arbete är intressant och roligt men jag försöker hinna med annat också. Till exempel att dansa tango och att läsa, både vetenskaplig litteratur och romaner och deckare. Du vet, jag hinner inte uppleva så mycket själv, då får man läsa om andra som gör det, säger Valeriya Lyssenko.

Romanerna är något annat

Fast att utnämnas till ”Rising Star” av europeiska diabetessällskapet eller att upptäcka något helt nytt, något som ingen annan har känt till innan och att publicera det i de mest prestigefyllda vetenskapliga tidskrifterna, är inte så dåliga upplevelser det heller.
- Nej, jag menar inte så. Jag får uppskattning och respekt för vad jag gör och det är värt mycket. Romanerna och deckarna är något annat.

Text: Tord Ajanki
Bild: Stig-Åke Jönsson/MalmöBild

Publicerad 2009-09-28

forskarprofilen
Valeriya Lyssenko