Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Rådgivaren med trollstaven

Claes Wollheim

Till Claes Wollheim kommer unga, och inte så unga, forskare för att få goda råd. Jobbet som mentor fick han efter pensionen och det är typiskt honom – det finns inga hinder. Inte ens en allvarlig synskada.

Claes Wollheim är professor emeritus i experimentell diabetesforskning i Genève, Schweiz, och sedan många år internationellt välkänd i den värld som handlar om diabetesforskning.
Sedan drygt två år arbetar han en vecka i månaden som mentor på Lunds universitets Diabetescenter.

Ljus och mörker

Redan under 1970-talets första år började hans syn försämras. Idag kan han skilja på ljus och mörker men urskiljer inte mer än siluetter. Här illustrerar trollstaven hans inställning till livet.

- Jag reser mycket, jag tycker om att resa fast jag inte ser. När jag kommer till en stor flygplats behöver jag bara stå där och se bortkommen ut så dröjer det inte mer än en minut innan någon erbjuder mig hjälp. I många sammanhang är den vita käppen en trollstav, säger Claes Wollheim.

Ny på jobbet

Att i flera decennier hålla sig i forskningstoppen, att leda ett prestigefyllt forskningslaboratorium vid universitetet i Genève och att efter pensionen ta ett nytt arbete på LUDC i Malmö, en ny stor arbetsplats med okända omgivningar och många medarbetare, kräver att man ser möjligheterna, inte svårigheterna. Inte minst svårigheten att hitta.
Jag räknar steg och lär mig när jag ska byta riktning. Går jag fel blir jag irriterad för då har jag inte varit koncentrerad. Folk känner jag ofta igen på hur de går. Alla går olika, säger han.

Lämnade Sverige

Egentligen är det fel att skriva om synhandikappet. Han själv beskriver det knappast som ett handikapp.
-Nej, jag lever ett normalt liv, säger han.
Claes Wollheim är född och uppvuxen i Lund. Egentligen skulle han bli ingenjör men båda föräldrarna och hans bror Frank var läkare och så blev det också för honom. Det är inte konstigt. Läkare är ett av de yrken som oftast går i arv.
Det var också i Lund han läste medicin men han blev inte kvar i Sverige.

Ett år har blivit 40

- Nej, i september 1971 skickades jag till Genève på ett år för att lära mig att forska. Snippe (Anne-Marie), min nyblivna fru, följde med.
Det är nu 40 år sedan och de är fortfarande kvar. Den milda akademiska lundensiskanhar Claes Wollheim dock välbevarad.
- Jag kom till en fantastisk forskningsinstitution. Vi höll till i en gammal villa, det var trångt, intensivt och vi tänkte i andra banor, berättar Claes Wollheim.

Ändrade synen på typ 2 diabetes

Det var där som han med kollegor var med och ändrade synen på orsaken till typ 2 diabetes. Då var den förhärskande åsikten att sjukdomen i huvudsak beror på ett ineffektivt fungerande insulin, på att kroppens celler inte släpper in sockermolekyler, så kallade insulinresistens.
- Min chef, Albert Renold, menade att det framför allt var cellerna i bukspottkörteln som fallerade, att betacellerna inte utsöndrade tillräckligt med insulin och att alfacellerna utsöndrade för mycket blodsockerhöjande glukagon.

Tog över ledarskapet

Detta skulle bli Claes Wollheims forskningsfokus. Hans kontrakt förlängdes först med ett år i taget. Senare blev han docent och biträdande professor.  När chefen Albert Renold avled, tog Claes Wollheim över ledarskapet. Samtidigt försämrades synen succesivt.
- Jag har använt många olika förstoringslinser, luppar, kameror som förstorar text på skärm och så vidare. Min fru har läst vetenskapliga artiklar högt för mig, jag hade en sekreterare som hjälpte mig. 1989 blev det möjligt att återge tryckt text till tal vilket var ett stort steg framåt och år 2000 förändrades situationen radikalt.

Han datoriserade mig

- Datorn revolutionerade tillvaron, säger Claes Wollheim och berättar att det började när en av hans forskningsassistenter sa att han hade ett nytt projekt på gång. På chefsmanér svarade jag att ska du inte avsluta de projekt du håller på med först. Nej, nej, svarade han. Mitt nya projekt är att datorisera dig.
-Sedan dess läser jag all fackliteratur, skriver artiklar och e-mail med allt mindre bärbara datorer. En amerikansk mjukvara gör det möjligt för hans mobiltelefon att läsa all tryckt text. Ja, tekniken har betytt väldigt mycket fast på föreläsningar där det visas bilder får jag fortfarande gissa vad de föreställer.

Trivs med att vara med unga

Claes Wollheim bor i Genève och en vecka i månaden i sommarhuset i Falsterbo. Det är när han arbetar som rådgivare på Lunds universitets Diabetescenter i Malmö.
- När jag blev pensionär frågade de om jag inte ville komma oftare än vart annat år som medlem av den internationella vetenskapliga kommittén, och nu hade jag ju tid för det. Jag har alltid tyckt att det är roligt att undervisa, framför allt i liten grupp. Forskarna här tycker det är trevligt att diskutera med någon som har tid och jag trivs att vara tillsammans med unga.

- Jag tror jag gör nytta. Jag har visserligen varit med länge, men måste hålla mig a jour, jag läser mycket vetenskaplig litteratur. Jag kan vara generös med goda råd, själv behöver jag inte fler stjärnor.

En riktig vetenskaplig familj

Stjärnor har han många. För att nämna några. Flera hundra publicerade vetenskapliga artiklar och fler är på väg.2004 blev han utnämnd till hedersdoktor vid Lunds universitet och han är hedersledamot av europeiska diabetes sällskapet.
- Ska jag summera min forskargärning så tror jag att mitt arbete med alfa- och betaceller kommer att bli bestående. Vi måste lära oss att tygla alfacellerna för att bättre behandla typ 2 diabetes. Hur insulinet frisätts av betacellen har blivit en mindre gåta tack vare mina fantastiska medarbetares forskning. Det mest tillfredsställande efter ett långt yrkesliv är medarbetarnas strålande karriärer, de bildar en riktig vetenskaplig familj som är spridd till världens fyra hörn.
 

Framgång och bakslag

Ska han peka på en yrkesmässig höjdpunkt blir det, efter en stunds funderande, en publikation i Nature 1999.
- Vi visade att aminosyran glutamat, som bildas av socker inne i betacellen, är en nödvändig förutsättning för insulinfrisättningen.
Finns det någon flopp då?

- Jo, efter ännu längre tids funderande, jag hade en teori om vilken roll kalcium har i alfacellerna och arbetade mycket med att bevisa den. Men det var fel. Det var precis tvärtom och det var inte jag som bevisade det utan andra forskare, berättar Claes Wollheim och konstaterar att mycket av forskningen går ut på att bevisa att någon annan har fel. Tes, antites, syntes.

Hitta på sagor

Genom åren har arbetsdagarna varit många och långa, i backspegeln kanske för långa. Betalar man ett pris för det?
- Ja, jag var ingen bra pappa när barnen var små, jag hade inte tid och det ångrar jag, säger Claes Wollheim och berättar att nu tar han igen det på barnbarnen.
- De tycker om att leka med morfar på golvet, med lego eller med leksaksbilar. Läsa för dem kan jag ju inte men jag kan hitta på sagor. Jag är i en ny fas av livet. En bra fas.
Barnbarnen och många vänner är anledningen till att inte paret Wollheim flyttar tillbaka till Sverige.
- Man flyttar inte ifrån sina barnbarn, förklarar han.

Musik och litteratur

Den nya fasen erbjuder också tid för att lyssna på musik från kompositörer som Schubert, Mahler, Beethovens kammarmusik och att läsa, till exempel Strindberg, Dickens, Tomas Mann, Solzjenitsyn.
Läser och talar gör han på fyra språk; svenska, tyska, franska, engelska. Han säger läser men egentligen lyssnar han.
-Verkligen inte bara den här livsfasen förresten. Jag har det förspänt. Jag lever och har levt ett normalt, fantastiskt liv. Först och det är främst tack vare min fru. Hon har alltid ställt upp, varit min oavlönade sekreterare, min kloka rådgivare, chaufför, tagit hand om våra barn, trädgården och huset. Och mig.

Text: Tord Ajanki

Publicerad 2012-04-02