I regleringen av mängden socker i blodet är insulin och glukagon varandras motpoler. Insulinet sänker blodsockret, exempelvis efter en måltid. Glukagon utsöndras mellan måltiderna för att inte blodsockret ska bli för lågt.
Normalt är balansen mellan de båda hormonerna finstämd och blodsockernivåerna ligger på stabila nivåer.
Hormonell obalans
Vid typ 2 diabetes är insulinsekretionen för låg och nivåerna av glukagon för höga. Resultatet blir högt blodsocker.
Vid typ 1 diabetes är det enbart de insulinproducerande betacellerna som förstörs. De glukagonproducerande alfacellerna är intakta. Resultatet blir dödligt höga sockernivåer om inte insulin tillförs utifrån.
Livsnödvändigt hormon
Nu har forskare vid UT Southwestern Medical Center i Dallas, USA, undersökt vad som händer om både insulin och glukagon saknas. Blir det blodsockerbalans som hos icke-diabetiker?
- Vi har alla alltid tänkt att insulin är ett livsnödvändigt hormon. Utan det dör vi, säger Roger Unger till Science Daily.
Han är ansvarig , professor i internmedicin och författare till den nu publicerade undersökningen i tidskriften Diabetes.
Utan glukagon och insulin
Forskargruppens experiment visar att insulin inte är livsnödvändigt. I vart fall inte för de möss forskarna arbetade med.
Djuren var så kallade knockout-möss som saknade fungerande receptorer för glukagon. Det innebär att hormonet inte har någon verkan i kroppen. Dessutom hade mössen gjorts diabetessjuka genom att de hade injicerats med ett ämne som förstör de insulinproducerande betacellerna.
Normal sockeromsättning
Mössen, som alltså sakande såväl glukagon som insulin, hade normala fasteblodsocker. De reagerade normalt på olika belastningstest som mäter hur kroppen förmår ta hand om socker. De hade således inte diabetes.
- Resultatet visar att om det inte finns något glukagon så spelar det ingen roll om det inte finns insulin, säger Roger Unger.
- Detta betyder inte att insulin är oviktigt, fortsätter han. Insulin är nödvändigt för normal tillväxt och utveckling från fostertiden och fram till vuxenlivet. Men för vuxna är insulinets roll, åtminstone när det gäller glukosomsättningen, enbart att kontrollera glukagon.
Nära en bot
Forskargruppens mål är självklart att deras upptäckter i slutändan ska bli till hjälp för patienter med typ 1 diabetes.
- Om vi kan hitta ett sätt att blockera glukagon hos människor kan vi kanske minimera behovet av insulinbehandling, säger Young Lee, huvudförfattare till den publicerade artikeln.
Tidigare har samma forskarteam visat att insulinets roll är att undertrycka glukagon. De menar vidare att allt som reducerar behovet av injicerat insulin är gynnsamt.
- De mängder som krävs för att kontrollera nivåerna av glukagon och blodsocker vid typ 1 diabetes är antagligen alldeles för stora och skadliga för andra många andra kroppsvävnader, konstaterar Young Lee.
- Om bot av diabetes definieras som ett återställande av normala glukosnivåer så kan den här behandlingen ses som mycket nära det, säger Roger Unger.
Hur kan resultaten förklaras
Insulinets roll är att öppna cellerna så att de kolhydrater vi äter, vilket omvandlas till socker och frisätts till blodbanan kan tränga in i cellerna. Utan insulin borde sockret stanna kvar i blodet och halten bli mycket hög.
Patienter som av olika skäl tvingas operera bort sin bukspottkörtel förlorar ju såväl de insulin- som de glukagonproducerande cellerna, ändå måste de ta insulininjektioner som om de hade diabetes.
Andra hormoner tar över
En möjlig förklaring är att insulinliknande hormoner, exempelvis GLP-1, tar över och att det i frånvaro av glukagon är tillräckligt för att kontrollera blodsockret.
Dessutom har djurexperiment där bukspottkörteln tas bort visat att det utanför körteln finns en liten mängd glukagonproducerande celler kvar. Dessutom ökar i den situationen leverns känslighet för glukagon.
Mycket forskning återstår
Nu ska teamet bakom den nu publicerade artikeln arbeta med att kartlägga mekanismen bakom sina fynd och utforska om en blockad av glukagon är tillräcklig och säker nog för att det skulle kunna bli ett möjligt mål för behandling av typ 1 hos människor.
Text: Tord Ajanki