Meny

Javascript verkar inte påslaget? - Vissa delar av Lunds universitets webbplats fungerar inte optimalt utan javascript, kontrollera din webbläsares inställningar.
Du är här

Min historia: Som anhörig lider jag med min man

Sen snart 35 år tillbaka är jag gift med en diabetiker typ 1. Han fick sin diabetes när han var elva år och i dagarna är det så där 48 år som diabetiker. I början visste jag inget om detta med diabetes - för mig var det en ny värld.
Men ganska snart lärde jag mig vikten av regelbundenhet och att alltid vara steget före.

Då fungerade det mesta hyfsat, fast visst var det en del jobbiga tillfällen då min livskamrat blev "låg" och det var en tuff kamp att få i honom något sött!
En gång var han ensam med vår dotter och fick en rejäl känning. Hon visste vad hon skulle göra men han nekade att ta druvsocker. Hennes snälla rara pappa blev helt förändrad och det kom att ge henne "ärr" i själen. Hon bearbetar detta med en psykolog och under alla år har hon och hennes pappa haft en nära varm relation.

Under många år så testade min livskamrat sig väldigt sällan.... jag kunde oftast se i hans ögon om en känning var på gång. HBA1C låg hela tiden bra. Men för så där åtta år sen åt vi lunch och jag gick ut en timme. När jag kom hem var min man okontaktbar!!
Vilken känning och vilken pärs det blev..... men till sist så vände allt men vi var båda lite upprörda efter det dramat. Detta drama gjorde att min man tog itu med detta att testa sig! Han insåg att en känning kunde "lura" bakom nästa krön utan att han kände av det.

Idag testar han sig regelbundet, det krävs för nu vet han att hans blodsocker ofta svänger, han kan gå från 20 till under 2 på väldigt kort tid. Hans HBA1C är alltid perfekt men det är en snitt som döljer alla svängningar. Hans blodsocker svänger fast han äter enligt konstens alla regler, aldrig slarvar med sina rutiner och lever hälsosamt.
För några år sen fick han en hjärtinfarkt och opererades akut. Kärlkramp, stora problem med ögonbotten är hans vardag. Spår på njurarna, nervvärk och gastropares är en del av de problem han har idag.
Trots allt så lever vi ett gott liv, har fortfarande roligt ihop, han arbetar och är den bästa farfar/morfar som finns.

Många säger till mig att din man ser så pigg och fräsch - diabetes har ju alla det är en lätt sjukdom.....
Som anhörig vet jag att diabetes är ett livslångt kämpande... varje dag, varje timme - man är aldrig fri från sjukdomen!!
Som anhörig ser jag och lider med min man när krämporna hopar sig!
Alla de gånger som jag själv varit orolig för framtiden och min mans hälsa ska vi inte tala om..
Men jag försöker hitta ett hopp och vem vet kanske kan man snart hitta ett bättre sätt att hantera diabetes eller rent av förhindra diabetes typ 1 ( även 2 förstås även om det många gånger har uppstått på grund av vårt sätt att leva)

Maria
 

Vill du komma i kontakt med oss, skicka e-post: redaktionen [at] diabetesportalen [dot] se.

Besöksadress: Lunds universitets Diabetescentrum, CRC, SUS Malmö, Jan Waldenströms gata 35, Hus 91, plan 12. 214 28 Malmö.

Telefon: 040/39 10 00 (vx)