Hon tycker om formler och molekyler, tycker om att loda djupt ned i de minsta detaljerna. Några gånger, och sannolikt blir det fler, har hon utsetts till ”veckans nörd” i forskargruppen. Men inte bara detaljerna, också det stora perspektivet finns där.

- Ja, jag valde biomedicin för att jag tycker om naturvetenskap men också för att det finns en möjlighet att göra skillnad, bidra till bättre behandlingar av sjukdomar, säger Anna Zetterqvist.

Diabetiska kärlkomplikationer

Hon är doktorand på Lunds Universitets Diabetescenter (LUDC), arbetar i den grupp som leds av Maria Gomez. Forskargruppen är fokuserad just på att hitta nya sätt att behandla de skador högt blodsocker orsakar i blodkärlens väggar. Skador som leder till att diabetespatienter i hög utsträckning drabbas av hjärtinfrakt och stroke, av njur- och ögonskador.

- Gruppen har upptäckt en helt ny signalväg som kan förklara varför höga blodsocker skadar blodkärlen. Vi har också nyligen publicerat en artikel där vi i djurförsök visar att den komplexa kedjan av molekylära händelser kan brytas, berättar Anna Zetterqvist.

Det sa klick direkt

När utbildningen i biomedicin närmade sig sitt slut tog Anna Zetterqvist kontakt med forskargrupper, bland andra Maria Gomez.
- Det sa klick direkt, här vill jag arbeta, tänkte jag, konstaterar Anna Zetterqvist och berättar att den övertygelsen bara stärktes första dagen på jobbet när hon bläddrade i tidskriften Nature.
- Det första jag ser är en artikel av Leif Groop och det är ju inte precis vem som helst som skriver i Nature, säger hon.

Svårt att välja

Alltså hade hon hamnat rätt när hon kom till LUDC men vägen dit har varit långt ifrån självklar.
- Nej, jag tycker allt jag gör är roligt och det är ett dilemma. Det blir så svårt att välja då.Travar med böcker
Efter gymnasiets naturprogram låg vägen öppen. Hon hade gått naturvetarlinjen för att valmöjligheterna är störst då.

På frågan varför det blev just en biomedicinsk utbildning, som i princip lägger grunden för doktorandstudier och en fortsatt forskarkarriär, svarar hon.
- Jag hade lätt för kemi och fysik i skolan och man tycker väl om det man är bra på.
Så är det säkert, fast i hennes fall är förklaringen inte särskilt bra eftersom hon hade högsta betyg i alla ämnen i grundskolan och i gymnasiet.

Travar med böcker

- Lite duktig-flicka-syndromet var det nog. Men, jag tyckte det var roligt i skolan. Så har det alltid varit för mig, säger hon och berättar om sin mani att samla på kunskap.
- Ja, går jag in på ett bibliotek kommer jag ut med alldeles för många böcker, säger hon och måttar med händerna hur tjock traven kan bli.
Det var nog i föräldrahemmet i Furulund utanför Lund den vetgiriga inställningen grundlades. Pappa Nils-Ingvar visade henne hur man lär sig multiplikationstabellen med hjälp av hemdatorn Commodore 64 och mamma Lena satte upp alfabetet på väggen, A för apa, B för bil, och så vidare.

Gymnasieakuten

Under gymnasietiden organiserade Anna Zetterqvist ”Gymnasieakuten”. Ett erbjudande om hjälp till andra elever inför ett prov i något naturvetenskapligt ämne.
- Mitt första svartjobb, kommenterar hon.
Ett alternativ efter gymnasiet var läkarutbildningen.
- Ja, men mamma avrådde. Jag skulle engagera mig alldeles för mycket, trodde hon.

Samba i Rio

Istället blev det olika kortare jobb, en termin kemistudier på Lunds universitet och resor. 2003 var hon med Rosa bussarna i Sydamerika, från Rio i Brasilien till Eldslandet i Chile.

- En fantastisk upplevelse, summerar Anna Zetterqvist och berättar om Pampas sedd från hästryggen, om rutschkaneåkning nedför sluttningarna på en snöklädd vulkan, om vandringar högt, högt i Anderna under ihållande regn men med en varm stuga och tre-rättersmiddag väntande till kvällen och om sambadans i Rio.
- En svart kvinna som var där med hela sin familj visade mig stegen. Det var en riktigt Big Mama, allt gungade, men som hon dansade. Hon var så glad och vacker.

Kemi och formler

Efter fler långresor, bland andra till Australien, Nya Zeeland och Thailand, var det dags att lösa dilemmat, att välja utbildning. Anna Zetterqvist gick systematiskt till väga, samlade ihop en bunt informationsbroschyrer, plöjde dem och fastnade för biomedicin.
- Det kändes som om det var där jag är hemma. Kemi och formler, fokuserade frågor man kan besvara.

Tekniker och tankar

Första tiden som doktorand handlar mycket om att lära sig olika laboratorietekniker.
- Vår grupp är inte så stor så alla måste kunna flera olika tekniker och det tar lång tid att sätta upp en ny teknik, säger Anna Zetterqvist och konstaterar att  arbetsveckan inte sällan blir längre än 40 timmar.
Arbetet består av två delar, dels i laboratoriet, dels framför datorn.
- Labteknikerna skrämde mig lite i början för att inte tala om djurförsöken. Första gången jag skulle avliva en mus var hemsk. Efteråt behövde jag tröst av mamma och jag frågade om hon fortfarande tyckte om mig vilket hon gjorde. Jag ser djurförsök som nödvändiga, säger Anna Zetterqvist och konstaterar att den andra delen av arbetet, att tänka, skriva och söka besvara vetenskapliga frågor är den intressantaste.

Stolthet, fördom och mat

- Forskning handlar om att ställa de rätta frågorna och sedan utveckla metoder så att man kan besvara dem. Det är den processen som fascinerar mig.

Trots den långa arbetsveckan och lockelsen till naturvetenskap har Anna Zetterqvist andra intressen.
- Kultur, böcker och film är viktigt. Annars blir man fattig i själen.
Bland favoritförfattarna finns finländaren Arto Paasilinna, amerikanen Paul Auster och brittiskan Jane Austen.
- Hennes ”Stolthet och Fördom” har följt mig sedan jag var 13 år då hela familjen samlades framför TV:n och tittade. Pappa spelade in alla avsnitt på video. Jag kan dem i stort sett utantill och än idag när jag mår dåligt tittar jag på speciella scener i speciella avsnitt. Det gör mig på gott humör. Jag gillar det historiska perspektivet och det är så romantiskt.
Ett annat njutningsmedel är mat. En perfekt lördag för Anna Zetterqvist börjar med att tillsammans med vänner planera en måltid, inhandla varorna och tillaga maten med omsorg och sedan äta den långsamt. Hennes specialitet är bröd- och kakbak.

Den första stora kärleken

Att forskarkarriären startade på LUDC beror mycket på ”klicket” med Maria Gomez men också på den första stora kärleken.
- Ja, han hade diabetes och jag lånade en tjock bok och lärde mig ganska mycket om sjukdomen. Han brukar fråga mig när vi träffas om jag ska hjälpa honom nu och det är det jag försöker göra. Inte bara han, alla diabetiker, så klart, därför känns LUDC helt rätt för mig, berättar Anna Zetterqvist.

Något stort på gång

Hon driver två parallella forskningsprojekt. Det ena handlar om skador på kroppens stora blodkärl som ökar risken för hjärtinfarkt och stroke. Det andra om skador på ögats fina blodkärl som kan hota synen.
Hittills har hon varit medförfattare till två publicerade vetenskapliga artiklar. Nästa, som snart är färdig, är hon huvudförfattare till och den kan bli riktigt betydelsefull.
- Ja, vi visar på ett helt nytt sätt hur kärlskador vid diabetes kan behandlas, säger Anna Zetterqvist och berättar om den svindlande känslan när hon första gången såg resultaten av sina experiment.

Håret reste sig på armarna

Koden, som hade dolt vilka försöksdjur som hade fått aktiv behandling, var bruten. Anna Zetterqvist matar in uppgifterna i datorn. Snart vet hon om och i så fall hur försöket har utfallit. Sedan tystnar tangentknattret.
- Håret reste sig på armarna och jag blev alldeles varm i magen. Det hade fungerat. Till och med mycket bra. Maria sitter i samma rum och hon märkte på tystnaden att något hade hänt. Sedan berättade jag det.
Det var en av de gånger hon utsågs till veckans nörd. Förhoppningsvis blir det fler.

Text: Tord Ajanki

Läs mer om  Anna Zetterqvists forskning

Ny mekanism bakom diabetisk hjärtsjukdom beskriven (artikel arkiv)

Publicerad: 2010-02-16