För drygt 40 år sedan satt Åke Lernmark, då nybliven medicinstudent, på ett extrajobb i ett laboratorium i Umeå och mätte blodsockret på möss. Sedan dess är han fast.
- Ja, jag fångades direkt av forskningen, säger Åke Lernmark.

Allt mer av hans tid slukades av forskningen, medicinstudierna allt mer en bisak som han med olika knep sökte slippa. Någon examen blev det aldrig.
- Ibland tänker jag att jag någon gång borde bli färdig läkare, säger Åke Lernmark.
Möjligen kommer tillfället om några år då han egentligen ska gå i pension.
- Fast jag kan ju inte sluta nu när det är som mest spännande. Det här är alldeles för roligt, säger han och gör en gest med armen mot laboratorierna utanför sitt kontor. 

Ett jobb i skogen

Åke Lernmark ville bli jägmästare. Ett jobb ute i det fria. Inte i ett laboratorium, eller som det varit i många år nu, vid ett skrivbord som handledare åt yngre forskare eller som föreläsare i talarstolen.
För att bättra på chansen att komma in på den åtråvärda jägmästarutbildningen valde Åke Lernmark att bli reservofficer. Det gav värdefulla extrapoäng.

Ingen anledning att ångra sig

- Men jag upptäckte snart att militärlivet, milt uttryckt, var bortkastad tid. Ett sätt att komma loss från militären var att börja läsa medicin men han blev varken jägmästare eller läkare. Ändå har han knappast anledning att ångra sitt val att satsa på forskningen. Sedan många år är Åke Lernmark en av världens mest väletablerade diabetesforskare med fokus på typ 1 diabetes.

Upptäckten av GAD

Ett av många viktiga bidrag till att förståelsen av typ 1 diabetes idag är så mycket större än när han började var när Åke Lernmark, tillsammans med sin doktorand Steinunn Baekkeskov och Johnny Ludvigsson i Linköping i början av 1980-talet upptäckte GAD-enzymet och att typ 1 diabetiker har antikroppar mot GAD. Upptäckten publicerades i tidskriften Nature 1982.
Sedan dess har Åke Lernmark och GAD följts åt i världen.

Antikroppar mot betacellen

GAD sitter bundet till till membran inne i de insulinproducerande betacellerna och som av någon anledning provocerar immunsystemet att angripa och förgöra betacellerna. Ett tecken på det är antikroppar mot GAD.
Redan innan GAD upptäcktes hade andra forskare visat att många barn som får diabetes har antikroppar mot det egna insulinet. Några år efter GAD hittades ännu en antikropp mot ämnen i betacellen.

Förstå och förebygga

Den här triaden av antikroppar signalerar att ett autoimmunt angrepp pågår och att måltavlan är betacellen.
Förutom att ytterligare styrka misstanken att typ 1 diabetes beror på att immunsystemet spårar ur, många försök att bromsa eller stoppa angreppet har gjorts i mer än 30 år utan att lyckas, har kunskapen om antikropparna spelat och spelar en viktig roll i forskningen och försöken att förebygga typ 1 diabetes.

En tidsfrist

- Antikropparna ger oss en frist. Eftersom vi kan upptäcka angreppet långt i förväg kan vi försöka ta reda på vad det är som utlöser det och finna metoder att stoppa det innan sjukdomen är ett faktum, säger Åke Lernmark.

DiPiS och TEDDY

I två stora pågående undersökningar, DiPiS och TEDDY, som Åke Lernmark arbetar med spelar GAD en viktig roll. Målet för båda undersökningarna är att identifiera den faktor som startar angreppet på betacellerna.
- Ska vi ha någon chans att förebygga sjukdomen måste vi veta vad i omgivningen som ligger bakom, säger Åke Lernmark.

Den okända miljöfaktorn

Typ 1 diabetes orsakas av både ärftliga faktorer och omgivningsfaktorer. Den genetiska risken är ganska väl kartlagd, riskgener och skyddande gener väl kända vilket gör att man redan vid födelsen kan ringa in de barn som löper högre risk att drabbas.
Nästan 90 procent av alla barn som insjuknar har kända riskgener men bara en liten del av dem drabbas. Alltså krävs det ytterligare någon faktor, något i barnens omgivning som hos de genetiskt sårbara leder till diabetes.

Fler än 10 000 barn

Både DiPiS och TEDDY är mycket stora. I DiPiS testades 36 000 nyfödda barn för den genetiska risken. Fler än 4 000 barn kommer att följas i 15 år.
TEDDY, som är en internationell undersökning där Åke Lernmark leder den svenska delen, är ännu större. När rekryteringen avslutas kommer 200 000 barn att vara testade. Drygt 7 000 av dem, 2 240 i den svenska delen, ska följas med regelbundna kontroller i 15 år.
- Undersökningarna måste vara så här stora för att vi kanske ska kunna urskilja ett mönster hos de barn som drabbas, säger Åke Lernmark.

Värdefulla nya kunskaper

DiPiS- och TEDDY-barnen kontrolleras regelbundet för bland annat antikroppar mot betacellerna.
- Antikropparna betyder inte att barnet kommer att få diabetes men det säger oss att något har hänt som gör att immunssystemet reagerar på betacellen. Och vi vet att ju fler antikroppar desto större är risken för diabetes.
DiPiS- och TEDDY har redan gett nya värdefulla kunskaper om vad som händer innan antikropparna uppträder.

Infektioner och födelsevikt

Till exemepl har ett mönster som anger att det är dubbelt så vanligt att barn som föds på sommaren har antikroppar mot betacellerna och att förklaringen skulle kunna vara att barnens mammor i början av graviditeten hade någon av vinterns många maginfektioner.
Ett annat fynd är att barn med hög födeslevikt oftare får typ 1 diabetes men att sambandet kanske inte är så rakt. Troligen är det riskgener som diabetes som gör att barnen väger mer.
Exempel på DiPiS- och TEDDY-forskning – se länkar nedan.

Stoppar diabetes hos möss

GAD håller kanske på att bli något ännu mycket större än en viktig markör för att betacellen är satt under attack.
Upptäckten av GAD drog självklart till sig ett stort intresse från många andra forskare och för drygt ett decennium sedan visade forskare vid University of California och vid Stanford Universitetet att behandling med GAD stoppar typ 1 diabetes hos möss som annars spontant utvecklar sjukdomen.

Lovande försök vid LADA-diabetes

Tanken att det kanske fungerar likadant hos människor var född. Några år senare startade försök med vuxna LADA-patienter vilka nu har pågått i fem år och resultaten är lovande. De patienter som fått två injektioner med 20 mikrogram GAD har bättre blodsockerkontroll och bättre bevarad egen insulinproduktion än de som fick en verkningslös placebobehandling.
- Resultaten hittils är mycket lovande och tyder starkt på att en så enkel behandling som två injektioner med GAD kan påverka immunsystemets angrepp, säger Åke Lernmark som tillsammans med Carl-David Agardh, också han LUDC-forskare, leder undersökningen på LADA-patienterna.

Det avgörande testet

Nästa forskningssteg togs när nyinsjuknade barn fick GAD-vaccinationen. Resultaten är lika bra som hos de vuxna med atuoimmun diabetes. Efter 30 månader hade de vaccinerade barnen bättre blodsockerkontroll och bättre egen insulinproduktion.
Nu väntar två stora undersökningar, en i Europa och en i USA, där totalt 300 nyinsjuknade barn ska vaccineras.
Skulle resultaten fortsatt vara så positiva är nästa stora steg – att GAD-behandla barn som är riskzonen innan de får diabetes.

Avleda angreppet

- Vi försöker anlägga en moteld mot den autoimmunitet som finns genom att injicera GAD. Tanken är att immunsystemet ska angripa det GAD vi injicerar istället för betacellens GAD, vaccinet kanske lyckas avleda det urspårade immunsystemets uppmärksamhet på betacellerna, säger Åke Lernmark.

Klonade GAD-genen

En förutsättning för att kunna nyttja GAD som ett vaccin är att det går att framställa i stor mängd och den möjligheten öppnade sig 1991 i USA dit Åke Lernmark flyttat några år tidigare. Med till det nya jobbet som professor i medicin vid universitetet i Seattle följde naturligtvis GAD och det var där som Åke Lernmark och hans grupp klonade den gen som tillverkar GAD.
Resten var en kvalificerad men beprövad genteknologisk manöver där genen för GAD planteras i i celler från en insekt som sedan tillverkar GAD.

Långpendlare

Åke Lernmark har sedan slutet av 1980-talet varit professor både i Sverie och i USA, i Malmö och i Seattle. Flygresorna över Atlanten har blivit många.
- Men mitt hem är i Malmö, säger han och tillägger.
- USA har många fördeler, inte minst när det gäller forskningsanslag men bildadet av LUDC här i Sverige ville jag inte missa. Diabetesforskningen, inte minst den svenska, är inne i en mycket spännande period. Vi börjar närma oss svaret på frågorna vad diabetes egentligen är för sjukdomar, vad som händer och varför det gör det.

Båda arbetar med DiPiS och TEDDY

Den första professionella bekantsakpen med USA var som gästforskare 1974-75.
Sedan dess har långpendlandet blivit en vana. På de första flyttarna var familjen med. Tre barn och hustrun Barbro, barnpsykolog, som doktorerade med en avhandling om barn och ungdomars psykologiska anpassning till typ 1 diabetes.
Idag arbetar Barbro Lernmark som studiesamordnare för DiPiS och TEDDY.

Lägga pussel

Åke Lernmark är optimistisk och minst lika nyfiken nu som när han istället för att plugga följde mössens blodsockerkurvor i laboratoriet och han och en kamrat turades om att gå på lektionerna och delade med sig av anteckningarna för att den andre skulle kunna forska.
- Drivkraften är alla obesvarade frågor. Att tränga allt djupare in i ett problem och kanske till sist hitta rätt pusselbit.

Samordnar styrkorna

Det var länge sedan han mätte blodsocker på möss. Som etablerad forskare handlar det mer om att dra upp de stora linjerna och att samordna yngre forskares projekt där fråga efter fråga betas av och de där olika pusselbitar faller på plats.
– Jag tror att vi har bättre förutsättningar än någonsin tidigare att lösa diabetesgåtan och att finna ett sätt att förebygga sjukdomen, säger Åke Lernmark.

Text: Tord Ajanki

Publicerad 2008-07-10