Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

I matematisk kamp med den felande cellen

Erik Renström

Den naturvetenskapliga forskningen lockar, nästan på det filosofiska planet.
- Du vet inte. Och ingen annan heller. Men du ska ta reda på det. Tjusningen ligger i att arbeta med det okända, säger Erik Renström, forskare på LUDC.

Han är nyutnämnd professor i experimentell endokrinologi och hans  inledningsord sammanfattar den lustkänsla Erik Renström sedan barnsben har känt inför problemlösningar och att finna de logiska sambanden.

Excitabla celler

När han efter avslutad allmäntjänstgöring som läkare och ett års jobb på hjärtintensiven valde att forskarutbilda sig, var utgångspunkten att han skulle tillbaka till den kliniska kardiologin, inte diabetes. Det som styrde valet av forskningsområde var inte heller det diabetes. Nej, den önskvärda premissen var excitabla celler, elektriskt aktiva celler med jonkanaler.

Bortom det binära

- Det handlar om att komma bortom det binära. Finns det ett ämne i cellen? Ja eller nej. Frisätts det ämnet när jag tillsätter den eller den substansen? Ja eller nej. Usch så tråkigt, istället ville jag arbeta med komplexa processer där man måste använda ett matematiskt tankesätt.

Elektriskt aktiva celler är som matematik i verkligheten och i själ och hjärta är jag är mer matematiker än kemist, säger han.

College i Curaçao

Naturintresset fanns alltså där från början så det var naturligt att fortsätta den naturvetenskapliga vägen i sjunde klass på Peter Stuyvesant College i Curaçao där Erik Renström bodde som barn i drygt två år.
- Min pappa arbetade som ingenjör i oljebranschen där, förklarar Erik Renström och berättar om den kulturella smältdegel Nederländska Antillerna var.
Det officiella språket är holländska men de flesta pratar papiamentu, ett pidginspråk som är en blandning av holländska, portugisiska, spanska och engelska.
- Några uttryck kommer jag ihåg men de passar knappast i tryck, säger han.

Instrumenttekniker i Göteborg

Efter avslutad grundskola blev det gymnasieutbildning i Göteborg. Naturvetenskaplig linje var självklart.
Efter gymnasiet, villrådig om vad som skulle komma härnäst, arbetade Erik Renström som instrumenttekniker under ett år på ett oljeraffinaderi i Göteborg.
- Min pappa tyckte att man ska ha ett riktigt arbete innan man blir akademiker på heltid och det hade han rätt i. Dessutom hade jag stor nytta av att ha arbetat som tekniker när jag senare började i laboratoriet.

Medicinstudier i Göteborg

- Jag hade inga klara idéer om vad jag skulle läsa bara att jag inte skulle göra som alla andra i familjen och bli antingen ingenjör eller lärare. Jag sökte till journalisthögskolan i första hand, och medicin i andra. Kom in på båda och valde till sist medicinen.
Under utbildningen gjorde Erik Renström ett sommarprojekt på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, i samma grupp som Arvid Carlsson, som några år senare skulle bli nobelpristagare i fysiologi och medicin.

En utdragen paus från kliniken

- Men jag skulle vara kliniskt verksam doktor. Det hade jag bestämt. Efter ett år på kardiologen i Borås, där jag i och för sig trivdes bra, började ändå en lätt obehagskänsla växa fram.

Jag såg en fastställd gång för resten av livet. Karriären kändes så förutsägbar, konstaterar Erik Renström och säger att han insåg att han behövde en paus från kliniken.
- En paus, så tänkte jag länge men har nog nu, 16 år senare, börjat släppa den tanken.

Doktorsavhandling i Göteborg

Det följande disputationsarbetet i Göteborg handlade inte oväntat om elektriskt aktiva celler och resulterade 1997 i avhandlingen ”Properties of calcium-dependent pancreatic hormone secretion: Evidence for distinct functional pools of secretory granules.”
Handledare var Patrik Rorsman och han och hans forskargrupp delade Erik Renströms intresse för de excitabla cellerna, den grupp som de insulinproducerande betacellerna sorterar under.
Patrik Rorsman och Erik Renström fortsatte samarbetet efter disputationen när båda var på Lunds Universitet.

Forskare på heltid

1997 började Erik Renström arbeta som klinisk assistent på Endokrinologiska kliniken i Malmö. Det var slitsamt, kombinationen kliniskt arbete, undervisning och forskning gjorde att arbetsdagarna blev alltför långa. Därför tackade Erik Renström ja när han fick ett erbjudande om att forska på heltid.
- Två år, tänkte jag. Sedan tar jag upp läkarbanan igen.

En kreativ miljö

Chef på Endokrinologiska kliniken i Malmö var Leif Groop och sedan 2006, när LUDC formerades, är de båda parhästar i den administrativa ledningen för centrat. Leif Groop som koordinator, Erik Renström som vice koordinator. Den senare ska ta över när den förre går i pension.
- LUDC har varit precis så framgångsrikt som vi vågade hoppas. En kreativ och entusiasmerande miljö med en månghövdad skara forskare som tacklar diabetes från många olika vinklar, säger Erik Renström.

Vad felar betacellen vid diabetes

Hans vinkel är fortfarande den excitabla betacellen.
- Enkelt uttryckt så försöker vi i min grupp ta reda på vad det är som felar betacellen vid diabetes, säger han.
Hittills har sökandet efter svar på vad som felar resulterat i 53 publikationer i tidskrifter som Science, PNAS, Neuron, Journal of Clinical Investigation och Cell Metabolism.

Viktigt projekt i hamn

En av höjdpunkterna i forskarkarriären hittills var upptäckten att överuttryck av alpha2a-adrenoreceptorn hämmar betacellernas insulinfrisättning.
- Ja, det var ett projekt vi drev i många år och som vi lyckades ro ända i hamn, kommenterar Erik Renström.
Det arbetet övervägs i skrivande stund för publicering i en mycket ansedd tidskrift.

Göra ett virus

Bakslagen då, de mindre lyckade projekten?
- Det är klart, börjar jag titta i mina pärmar dyker det nog upp några stycken. Man satsar på några hästar och ser vilka som rör på sig mest, svarar Erik Renström och berättar om en som aldrig kom i mål.

- Det var ett arbete med min första doktorand. Vi skulle göra ett virus som producerar en liten peptidsträng. Vi höll på i ett och ett halvt år men kunde aldrig visa på någon produktion. Tanken var nog inte fel men vi försökte göra något som var för svårt att mäta.

När körsbärsträden blommar

Forskning, uppdraget som vice koordinatör för LUDC och undervisning tar det mesta av tiden. Erik Renström har svårt att riktigt ange hur många arbetstimmar det blir per vecka.
- Jag släpper ju inte jobbet när jag kommer hem men säg att det blir runt 50 timmar, säger han.
Dock är det ingen försakelse.
- Nej, jag är nöjd och jag trivs bra med det jag gör. Fast ibland, när de stora anslagsansökningarna ska in, i slutet av april och körsbärsträden blommar, då önskar jag att jag kunde ägna mig åt den sidan av mitt naturintresse istället.

Text: Tord Ajanki
Bild: Kennet Ruona

Publicerad 2009-08-26

 

forskarprofilen
Erik Renström