Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Mozhgarn Dorkhan

Värdering och behandling av försämrad insulinfunktion vid typ 2-diabetes

Diabetes är en sjukdom som karakteriseras av förhöjt blodsocker och som obehandlad kan leda till svåra komplikationer i blodkärl, ögon, njurar, nerver mm.
Typ 2 diabetes utgör ca 90-95 % av alla diabetesfall. Typ 2 diabetes beror på kroppens oförmåga att producera tillräckligt med insulin samt oförmåga att svara på effekt av insulin (insulinresistens). Diabetes och dess komplikationer orsakar stort personlig lidande för drabbade patienter och orsakar stora kostnader för samhället.

Lavinartad ökning

Förekomsten av diabetes ökar lavinartat globalt och har fått sådana epidemiska proportioner att Förenta Nationerna antog ett transatlantiskt konsensusdokument 2006 för att utöka kunskapen om och förena världen i kampen mot diabetes.
Diabetessjukdomen har en multifaktoriell bakgrund där både ärftliga faktorer och miljö faktorer bidrar till utveckling av sjukdomen. Den västerländska livsstilen med minskad fysisk aktivitet, högt kaloriintag, övervikt och bukfetma är de viktigaste bidragande faktorer till sjukdomsutvecklingen.

Sänka blodsockret

En av de viktigaste åtgärderna för att förebygga diabeteskomplikationer är att sänka blodsockret. Behandlingen av typ 2 diabetes har varit föga framgångsrikt då patienter fortfarande visar sig ha kortare överlevnadstid och drabbas i mycket större utsträckning av komplikationer i multipla organ och av hjärtinfarkt och stroke även om komplikationer i njurar och ögon har reducerats betydligt.

Olika läkemedel

Trots behandling med de traditionella läkemedlen fortsätter patienter med typ 2 diabetes att stiga i blodsockervärden och kräver med tiden behandling med flera sorters läkemedel. Olika läkemedel vid behandling av diabetes riktar sig mot olika bakomliggande defekter.
Det finns läkemedel som påverkar kroppens egen insulinproduktion, de som ökar kroppens känslighet för insulin och slutligen insulin. På senare år har nyare läkemedel framtagits som bidrar till att kontrollera blodsockerhalterna genom att direkt minska insulinresistensen (glitazoner) och som eventuellt skulle kunna vara effektiva i att förebygga hjärta/kärl komplikationer.

Biverkningar

Dock har dessa nyare läkemedel även varit behäftade med en del oönskade biverkningar. Samtidigt har vi fått tillgång till insulin som är extra långverkande och täcker dygnsbehovet med en injektion om dagen, vilket skulle innebära en förenkling när behov av insulinbehandling föreligger.

Avhandlingens mål

  • Ta fram en metod som lätt kan användas för att mäta graden av bristande insulinproduktion samt graden av insulinresistens i syfte att kunna lättare välja lämplig behandling för varje individ.
  • Undersöka nya läkemedel avseende effektivitet, verkningsmekanism och biverkningsmönster.
  • Undersöka om vissa enkla blodprovstagningar kan vara vägledande i att identifiera individer som riskerar att drabbas av allvarliga biverkningar i samband med behandling med dessa nya läkemedel.

Resultat

Patienter som har studerats är de med typ 2 diabetes som trots behandling med två sorters tabletter har fortsatt för höga blodsockervärden och är i behov av ytterligare behandlingstillägg för att uppnå behandlingsmålen. Avhandlingen har gett instrument för att i klinisk praxis på ett enkelt sätt kunna mäta graden av defekt insulin produktion och insulinresistens inför val av behandling samt kunna utnyttja samma test för att undersöka olika behandlingsalternativs verkan på dessa parametrar. Avhandlingen har också gett oss en del förklaringar kring mindre vanliga biverkningar som skulle kunna undvikas genom att identifiera individer som riskerar att drabbas av dessa biverkningar.
Dessa kunskaper ger oss bättre möjlighet att uppnå önskat behandlingsresultat hos patienter med typ 2 diabetes samtidigt som vi kan undvika en del oönskade, i vissa fall allvarliga biverkningar.
Slutligen har vi jämfört två olika, moderna tilläggsbehandlingsalternativ, och konstaterat vissa skillnader i deras effekt som tidigare inte har varit kända och som skulle kunna ha betydelse i val av behandling.

Länk till Mozhgans avhandling som heter "Assessment and Treatment of Impaired Insulin-Secretion and Action in Type 2 diabetes" på engelska.

forskarprofilen
Mozhgan Dorkhan