Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Mikael Nilsson

Insulineffekter av mjölk och andra matproetiner

Förekomsten av sjukdomar inom det sk metabola syndromet (typ 2 diabetes, insulinresistans, övervikt, högt blodtryck och hjärt-kärlsjukdomar) ökar kraftigt i västvärlden. En viktig faktor för utvecklandet av detta syndrom är en försämrad insulinkänslighet. När kroppen utsätts för kontinuerligt höga insulinnivåer försämras känsligheten för detta hormon vilket resulterar i svårigheter att reglera blodsockernivån. För att kompensera för det höga blodsockret frisätts ännu mer insulin vilket i sin tur minskar cellernas känslighet för insulin ytterligare och det utvecklas en "ond cirkel" mellan höga insulinnivåer (hyperinsulinemi) och en ökad insulinresistans. Livsmedel som ger låga blodsocker- och insulinnivåer och/eller specifikt förbättrar insulinkänsligheten är därför gynnsamma.

För de flesta kolhydratrika livsmedel finns det en positiv korrelation mellan blodsocker- och insulinnivåer, dvs livsmedel som ger ett lågt blodsocker ger även låga insulinnivåer och vice versa. Vissa livsmedel, framförallt mjölkprodukter, avviker dock från detta samband och kännetecknas av höga insulinsvar och låga blodsockersvar. Denna obalans mellan blodsocker och insulin är inte relaterad till kolhydratkomponenten (laktos) i mjölk. En tänkbar mekanism bakom mjölkprodukters insulinstimulerande effekt är via proteinfraktionen och det är känt att vissa livsmedelsproteiner stimulerar insulinfrisättning efter måltid. Det är oklart vilken betydelse protein-stimulerad hyperinsulinemi har på metabola riskfaktorer.

Komponenten bakom

Syftet med den nu aktuella avhandlingen var att identifiera livsmedelskomponenten bakom mjölkprodukters insulinstimulerande effekt. Som jämförelse inkluderades även andra animaliska och vegetabiliska proteiner. Effekten av mjölkproteiners insulinstimulerande effekt studerades på friska och på patienter med typ 2 diabetes genom att följa blodsocker, insulin, aminosyror och inkretina hormoner (GIP och GLP-1).

Vasselproteiner och insulinrespons

Vassleproteiner gav upphov till en större obalans mellan blodsocker- och insulinnivåer jämfört med mjölk. Insulinresponsen efter en vasslemåltid var dubbelt så stor som efter vitt bröd, ett livsmedel som normalt anses vara väldigt insulinfrisättande. Andra livsmedelsprotein, torsk och gluten, hade däremot marginell effekt på insulinfrisättningen. En anledning till vasslefraktionens insulinfrisättande egenskaper är sannolikt att proteinkomponenten snabbt spjälkas i mag-tarmkanalen vilket bidrar till höga nivåer av specifika aminosyror i blodet. En positiv korrelation sågs mellan höga insulinnivåer och förekomsten av flera aminosyror i blodet, framförallt leucin, isoleucin, valin, lysin och treonin.

Test på friska försökspersoner

För att utreda sambandet mellan dessa aminosyror och insulinfrisättning serverades drycker innehållande leucin, isoleucin, valin, lysin och treonin i olika kombinationer tillsammans med glukos till friska försökspersoner. Den dryck som innehöll samtliga fem aminosyror och glukos resulterade inte bara i ett högt insulinsvar utan återskapade även obalansen mellan låga blodsocker- och höga insulinnivåer som ses efter vassle. Dessa resultat förstärker ytterligare hypotesen att vassle orsakar höga insulinnivåer genom att ge ett snabbt och högt aminosyrasvar.

Laboratorieförsök

Effekten av fria aminosyror studerades även in vitro, i försök med insulinproducerande cellaggregat från mus (Langerhanska öar). Leucin, treonin och isoleucin visade sig i dessa försök stimulera frisättningen av insulin, medan lysin och valin inte hade någon effekt. Störst insulinfrisättning in vitro sågs dock när en blandning av alla fem aminosyror testades.

Vassle och typ 2 diabetes

När vassle ingick i måltiden hos typ 2 diabetiker ökade insulinfrisättningen med 31 % efter frukost och 57 % efter lunch. Efter lunchen med vassle minskade dessutom blodsockerresponsen med 21 % till följd av de högre insulinnivåerna. Totalt över dagen ledde vassle supplementering till en minskad svängning i blodsocker. Effekten vid lunch var lika effektiv som vid behandling med vissa läkemedel.
Trots att vassle orsakar ett högt insulinpåslag direkt efter måltid, erhölls inga negativa effekter på glukostolerans vid en efterföljande standardiserad måltid hos friska försökspersoner.

Vassle underlättar blodsockerkontroll

Sammanfattningsvis kan det konstateras att det höga insulinsvar som ses efter mjölkprodukter främst är relaterat till vasslefraktionen. En trolig mekanism är att vassleproteinet snabbt spjälkas och orsakar höga nivåer av specifika aminosyror i blodet. Det höga insulinsvar och låga blodsockersvar som ses efter en vasslemåltid erhölls även med en dryck innehållande leucin, isoleucin, valin, treonin, lysin och glukos. Trots att vassle orsakar ett högt insulinsvar sågs ingen negativ påverkan på glukostoleransen vid en efterföljande lunch, när vassle intogs som frukost av friska försökspersoner. Genom att inkludera vassle i frukost- och lunchmåltiderna hos typ 2 diabetiker underlättades deras blodsockerkontroll vilket indikerar att vassle och andra livsmedelsproteinfraktioner kan ha en terapeutisk potential hos dessa individer.

Mikaels avhandling har den engelska texten "Insulinogenic Effects of Milk- and other Dietary Proteins, Mechanisms and metabolic implications"