De flesta diabetesforskare är överens om att orsaken till typ 1-diabetes är en kombination av genetisk risk och något i miljön som leder till sjukdomen.
I ett historiskt perspektiv har många människors livsmiljö i grunden förändrats. I vår del av världen har vi tillgång till rent vatten, kylskåp och livsmedel med datummärkning. Loppor, löss och råttor i närmiljön är ovanligt och vi slipper en mängd infektioner tack vare vaccinationer.
Priset för den ökade levnadsstandarden är enligt hygienhypotesen att immunförsvaret inte utvecklas som det ska när vi är skyddade från virus, bakterier och parasiter. En konsekvens av det här är att immunförsvaret reagerar mot faktorer i miljön som egentligen inte utgör någon fara. Det innebär att vi utvecklar allergier mot växternas pollen, mot pälsdjur och nötter. En annan konsekvens är att vi kan utveckla autoimmuna sjukdomar som innebär att immunförsvaret angriper kroppsegna vävnader, i fallet typ 1-diabetes de insulinproducerande betacellerna.
Levnadsstandard och diabetesrisk
Många vetenskapliga studier har på olika sätt undersökt hygienhypotesen. Ett exempel är den EU-finansierade studien Diabimmune där förekomsten av typ 1-diabetes hos barn jämförs mellan finska och ryska Karelen. I Finland är typ 1-diabetes sex gånger vanligare och en möjlig förklaring är att de ryska barnen har haft fler infektioner. Det är också ett känt faktum att typ 1-diabetes är vanligare i länder med hög levnadsstandard.
De maltesiska forskarna har intervjuat 89 mammor till barn som insjuknat i typ 1-diabetes och 89 mammor vars barn inte drabbats. Barnen matchades så att de enskilda barnen i respektive grupp var födda samma dag och och hade samma kön.
Handtvättning, bad och städning
Intervjuerna fokuserade på hygienfaktorer i hemmet, som om de alltid, ofta, ibland eller aldrig tvättade händerna före en måltid. De fick också frågor om hur ofta barnen badade – dagligen, två gånger i veckan, en gång i veckan eller mer sällan än en gång i veckan. Mammorna fick också redogöra för vilka städrutiner som gällde i hemmet.
Forskarna fann att mycket handtvätt och en uppväxt i välstädade miljöer kan kopplas till en ökad risk för typ 1-diabetes. Lek utomhus i jord kunde kopplas till en minskad risk att utveckla sjukdomen.
”Våra resultat överensstämmer med hygienhypotesen som säger att brist på exponering av mikroorganismer ökar risken för typ 1-diabetes. Det kan även förklara ökningen av typ 1-diabetes i samband med att infektionssjukdomar har minskat och renligheten har ökat”, skriver forskarna i studien.
Slutligen påpekar forskarna att hygienhypotesen inte ska tas som ett skäl för att slarva med handhygienen, som är viktigt för att undvika farliga infektioner.