Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Sömnstörningar blir värre med stigande ålder

För typ 2 diabetiker med andningsuppehåll i sömnen som lyckades gå ned i vikt lindrades sömnstörningarna avsevärt. För dem som inte gick ned i vikt blev snabbt andningsuppehållen bara fler.

Ofrivilliga andningsuppehåll i sömnen, så kallad sömnapné, är en ofta försummad hälsofara. Förutom att sömnkvaliteten är så dålig att hela livskvaliteten försämras så ökar andningsuppehållen risken för högt blodtryck, stroke och andra hjärt- kärlsjukdomar med för tidig död som följd.
Kombineras dessutom sömnapné med övervikt och typ 2 diabetes, vilket är vanligt hos många, blir hälsoriskerna än mer uttalade.

Hundratals andningsuppehåll
Forskare från bland annat Temple University, Philadelphia, USA, delade in 264 överviktiga typ 2 diabetiker i tre olika grupper beroende på hur många andningsuppehåll de hade.
Mild sömnapné klassificerades som fem till femton uppehåll i timmen, medelsvår som 15 till 30 och svår fler än 30 i timmen.

Viktnedgångens betydelse
Därefter lottades deltagarna in i två grupper. I den ena fick patienterna ett ganska intensivt kostprogram för att gå ned i vikt plus att de uppmanades att motionera.
I den andra gruppen hade deltagarna tre informationsmöten om typ 2 diabetes och livsstil.
Syftet var att undersöka vilken effekt viktnedgång har på sömnapné.
Medelåldern bland deltagarna i båda grupperna var 61 år. I genomsnitt hade de 23 andingsuppehåll i timmen.

Drygt tio kilo lättare
Ett år senare hade deltagarna i den intensivbehandlade gruppen gått ned drygt tio kilo i vikt. I den andra gruppen var viktnedgången inte mer än ett halvt kilo.
Den minskade övervikten i intensivgruppen hade en tydlig effekt på andningsuppehållen vilka i genomsnitt minskade med nästan tio per timme. 14 procent av deltagarna blev helt av med sin sömnapné.
Den kritiska gränsen för att få en god effekt verkar ligga på ungefär tio kilos viktnedgång.

Förvärrat tillstånd
I den andra gruppen däremot ökade antalet andningsuppehåll under året från drygt 23 till drygt 28 per timme. Detta trots att kroppsvikten i stort sett var densamma.
Detta finner forskarna särskilt oroande.
”Det tyder på att obehandlad sömnapné hos patienter i den här åldersgruppen relativt snabbt försvåras.”

Förlängd uppföljning
Patienterna kommer att följas i ytterligare fyra år för att undersöka om tillståndet fortsätter att förvärras.
Forskarna menar också att deras resultat inte kan generaliseras till yngre patienter, till dem som har mildare form av sömnapné eller till dem som inte har typ 2 diabetes.

Text: Tord Ajanki
 

Länk till en sammanfattning av undersökningen som är publicerad i tidskriften Archives of Internal Medicine

Läs mer på diabetesportalen.se