Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Risken för typ 2 diabetes påverkas i fosterlivet

Redan i livmodern utsätts fostret för omständigheter som kan påverka risken för sjukdomar som fetma, typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdom senare i livet. För att minska riskerna och förhindra sjukdomsutveckling bör man enligt forskare vid Lunds universitet därför även inkludera tiden under graviditeten i riktlinjerna för hur vi förebygger typ 2-diabetes.

Utvecklingen av typ 2-diabetes är ett ”moment 22”. I takt med att människor blir allt fetare, ofta med förhöjda blodsockernivåer som följd, ökar risken för kvinnor att drabbas av graviditetsdiabetes. Forskning har också visat att barn till mödrar med graviditetsdiabetes löper större risk att senare i livet drabbas av fetma och diabetes (via sk fosterprogrammering), och så fortsätter det i en ond cirkel...
I tidskriften Diabetes, Metabolic Syndrome & Obesity presenterar forskare från Lunds universitet en översikt av de nya rön som framkommit inom  fosterprogrammering de senaste decennierna.

Händelser i fosterlivet
Fosterprogrammering är ett begrepp som innebär att händelser i fosterlivet kan orsaka förändringar som påverkar kroppens funktioner och sjukdomsrisk hos den vuxna individen. Idén har funnits i flera hundra år. Da Vinci talade redan på 1400-talet om att kvaliteten på näringen mamman förde över till sitt barn var beroende av vad hon själv åt. Men det var först på 1980-talet som idéerna togs upp av brittiska forskare som talade om födelseviktens betydelse för risken att drabbas av diabetes senare i livet.

Tekniken utvecklar forskningen
- Den tekniska utvecklingen har gjort det möjligt att undersöka vävnadsprover från mödrar och deras spädbarn på molekylär nivå, och jag tror det kommer att bidra till utvecklingen av forskningen inom fosterprogrammering och risken för diabetes och hjärt- kärlsjukdomar i framtiden, säger Paul Franks, professor i genetisk epidemiologi och författare till artikeln.

Dagens riktlinjer för att förebygga typ 2-diabetes tenderar att fokusera på livsstilsförändringar och i vissa fall förskrivning av läkemedel.
- Vårt arbete samlar bevis för att det finns andra faktorer som kan ha betydelse mycket tidigare i livet, säger Angela Estampador, medförfattare till artikeln.

Identifiera nya biomarkörer
Tillsammans med forskare vid Köpenhamns universitet satsar nu Lundaforskarna på att identifiera nya biomarkörer som ska identifiera framtida sjukdom och som uppstår under graviditeten eller i den tidiga barndomen.
- Resultatet av detta arbete bör ingå i nya riktlinjer som avsevärt kommer att förbättra förebyggandet av typ 2-diabetes, säger Angela Estampador. Förhållandet mellan näringstillförseln under tiden i livmodern och födelsevikten (en markör för fosternutrition) och risken för diabetes är ”U-formad”. Dvs avkomman till mödrar som varit under- eller övernärda under graviditeten löper större risk att drabbas av typ 2-diabetes än barn till mödrar som ätit måttligt. Begränsad viktökning och bibehållande av låga blodsockernivåer, även små sänkningar, har visat sig ha goda effekter.
- Även om en mamma inte har graviditetsdiabetes verkar förhöjda blodsockervärden inverka skadligt på fostret, säger Angela Estampador.

Skyll på mamma - eller pappa?
Så, hur mycket kan man skylla på sin mamma när det gäller risken att utveckla olika sjukdomar? Och vilken roll har pappan?
- Budskapet är inte att skylla allt på mamman, utan snarare att hon genom ökad medvetenhet kan få kunskap och möjlighet att förbättra sina barns hälsa.

Pappans roll är mindre tydlig. I sin översikt belyser lundaforskarna några viktiga studier gjorda på djur som tyder på att även faderns leverne spelar roll för barnets hälsa.
- Detta är ett viktigt område som kräver fortsatta studier, särskilt på människor, avslutar Angela Estampador.

Sara Liedholm