En forskargrupp från Turin i Italien har jämfört graden av diabeteskomplikationer hos nästan 500 patienter med typ 1 diabetes och satt det i relation till om de hade någon egen kvarvarande insulinproduktion.
Svårt mäta insulinnivåer
I undersökningen mättes insulinproduktionen som C-peptid (connecting peptide), ett ämne som produceras av de insulinproducerande betacellerna tillsammans med och i samma mängd som insulin.
Anledningen till att C-peptidhalten används är dels att det är svårt att direkt mäta insulinnivåer i blodet. När patienter behandlas med insulin är det inte heller möjligt att skilja eget insulin från det injicerade.
Utsöndrar insulin vid behov
Det har länge varit känt att blodsockerhalterna blir lättare att kontrollera när det finns en egen insulinproduktion. Förklaringen är att de kvarvarande betacellerna, som kontinuerligt läser av blodsockerhalten och utsöndrar insulin enbart vid behov, fungerar det som ett utjämnande stöd till det injicerade insulinet.
De italienska forskarna fann att nästan hälften av patienterna i den tredjedel av dem som hade högst C-peptidnivåer hade haft typ 1 diabetes i tio år eller mer. Det vill säga många har fungerande betaceller även efter lång tid med sjukdomen.
Fler ögonskador utan c-peptid
Bland patienterna med intensiv insulinbehandling, det vill säga med måltidsinsulin plus långtidsverkande insulin, var risken för diabetiska ögonskador mer än tre gånger högre bland dem som hade så låga C-peptidnivåer att de inte var möjliga att mäta.
Däremot fann forskarna inget samband mellan C-peptidhalten i blodet och risken att drabbas av skador på de stora blodkärlen som ökar risken för hjärt- kärlsjukdomar och stroke.
Oavsett blodsockerkontroll
Sambandet mindre risk för komplikationer och bra blodsockerkontroll är väl känt och visat i många studier men den italienska undersökningen tycks ha funnit också ett annat samband.
Diabeteskomplikationer från ögon, njurar och nerver var ovanligare bland de patienter som hade högst C-peptidnivåer oavsett hur deras blodsockerkontroll hade varit och oavsett hur länge de hade haft diabetes.
C-peptid som läkemedel
Det får forskarna att diskutera om C-peptid i sig har gynnsamma effekter vilket inte är eller har varit den vedertagna uppfattningen. Namnet ”connecting peptide” antyder att det är ett biologiskt inaktivt ämne vars enda uppgift är att binda samman insulinmolekylens båda kedjor.
Det finns andra som inte delar åsikten att C-peptid är inaktivt och det pågår forskning, bland annat på Karolinska Universitetssjukhuset i Sverige, där förutsättningarna för att göra ett läkemedel av C-peptid utreds.
Dämpa diabeteskomplikationer
En undersökning där diabetespatienter med neuropati (nervskador) fick C-peptid har genomförts i Sverige. Frågeställningen var om nervfunktionen skulle förbättras vilket den också gjorde hos dem med lindrig neuropati men inte hos de med allvarligare former.
Både i Sverige och USA och på andra håll pågår forskning som syftar till att använda C-peptid som ett läkemedel som förhindrar eller dämpar diabeteskomplikationer.
Det insulin som diabetespatienter injicerar innehåller inte C-peptid.
Försvinner i kroppen
I betacellerna tillverkas först ett förstadium till insulin, en proinsulinmolekyl, som består av två kedjor aminosyror. Mellan dem finns c-peptiden som håller ihop kedjorna. Insulinet aktiveras genom att c-peptiden klipps bort.
Hela proinsulinmolekylen består av 86 aminosyror varav c-peptiden har 31. En del av dessa tar njurarna hand om. Vart resten, ungefär 60 procent, tar vägen är inte känt.
Avfärdades som ointressant
1967, när insulinets biosyntes blev känd väckte c-peptiden i början ett visst intresse men studier på friska försöksdjur och människor visade att substansen inte hade någon insulinliknande effekt och därför avfärdades den som ointressant.
Senare har flera forskare som menar att substansen knappast blivit ordentligt utvärderad tagit upp frågan om c-peptid igen.
Viktigt rädda betaceller
Oavsett om det är en egen liten insulinproduktion mätt som C-peptid eller effekter av C-peptiden i sig själv som minskar risken för komplikationer menar de italienska forskarna att deras resultat understryker betydelsen av att med olika metoder söka ingripa och bromsa den fortsatta förstörelsen av insulinproducerande betaceller.
Påverka det naturliga förloppet
”Även en liten betacellsfunktion kan gynnsamt påverka det naturliga förloppet vid diabetes.” skriver forskarna.Flera sådana försök med nydiagnostiserade typ 1 diabetiker pågår runt om i världen, bland dem de stora studierna med GAD-vaccin på barn i Europa och USA.
Text: Tord Ajanki
Bild: Upper Cut Images, Corbis
Länk till artikeln i tidskriften Diabetes Care