I dag är det stora geografiska skillnader mellan vem som får vad, eftersom det är landstingen som sköter upphandlingarna. För att garantera en likvärdig vård vill Fredrik Löndahl minska landstingens inblandning och istället ge staten helhetsansvaret. Han vill också att det ska bli lättare för nya och bättre läkemedel att komma in i läkemedelsförmånen, det vill säga subventioneras av staten.
- Varför ska man forska om man inte får omsättning för det man får fram?  Det behövs incitament, säger han nämner insulinpumpar och CGM (kontinuerlig glukosmätare, som mäter blodsockernivån dygnet runt) som exempel på bättre hjälpmedel.

Viktigt delta i forskningen
Det är viktigt att patienterna deltar i forskningsprojekten, men enligt Fredrik Löndahl har det blivit svårare att rekrytera folk till studier. Orsaken är tidsbrist och ett hårdare arbetsklimat både för vuxna och barn som har svårt att komma ifrån arbete och skola på dagtid.
- Det hade varit bra om det fanns ett mer uttalat stöd uppifrån, och kanske möjlighet till ekonomisk kompensation för förlorad arbetsinkomst.

Allmänhetens kunskaper dåliga
Fredrik Löndahl återkommer till vikten av att förbättra livet och tillvaron för människor med diabetes.
- Allmänhetens kunskaper om diabetes är dåliga, och ofta möts man av förutfattade meningar. Det var inte länge sedan barn inte fick följa med på skolutflykter. Det är viktigt att rektorer utbildas och att den övriga personalen i skolan får resurser.
Han avslutar:
Det går att leva ett fullgott liv i alla dess dimensioner, om samhället ger oss möjlighet till det. Samhället ska inte bygga upp en massa onödiga hinder.

Sara Liedholm