Antalet patienter med typ 2-diabetes ökar snabbt i världen. Hjärtkärlsjukdom utgör en allvarlig komplikation till diabetes och är en vanlig dödsorsak i patientgruppen.
Diabetesläkemedlet liraglutid började användas kliniskt 2009. Det tillhör läkemedelsklassen GLP1-receptoragonister, sänker blodsockret och kan minska kroppsvikten. En tidigare klinisk studie har visat att liraglutid minskar risken för allvarliga hjärtkärlhändelser hos patienter med diabetes och etablerad hjärtkärlsjukdom eller hög hjärtkärlrisk. Det har dock varit oklart om dessa fynd också innebär att det finns positiva hjärtkärleffekter även för en bredare patientgrupp i sjukvården.
Nationella register
Den aktuella studien var ett samarbetsprojekt mellan forskare på Karolinska Institutet, Statens Serum Institut i Danmark, NTNU i Norge och det svenska Nationella Diabetesregistret. Forskarna använde flera nationella register med information om läkemedelsanvändning, sjukdomar och andra data från över 46 000 patienter i Sverige och Danmark, 2010–2016.
Omkring 23 000 patienter som startade liraglutidbehandling jämfördes med lika många patienter som startade behandling med ett annat diabetesläkemedel, DPP4-hämmare. Huvudutfallet i studien var allvarliga hjärtkärlhändelser, definierat som hjärtinfarkt, stroke eller död i hjärtkärlsjukdom.
Lägre risk för död
Förekomsten av allvarliga hjärtkärlhändelser var 14,0 per 1 000 person-år bland patienter behandlade med liraglutid och 15,4 per 1 000 person-år bland patienter behandlade med DPP4-hämmare, en statistiskt säkerställd skillnad. Detta motsvarade fem färre hjärtkärlhändelser per 1 000 patienter som följdes över tre år.
Liraglutid var också kopplat till lägre risk för död i hjärtkärlsjukdom och för död oavsett underliggande orsak. Analyser av undergrupper av patienter visade att patienter med tidigare hjärtkärlsjukdom tycktes ha störst nytta av behandlingen, men denna skillnad var inte statistiskt signifikant.
– Vår studie tyder på att det finns en hjärtkärlnytta med liraglutid även för en bredare patientgrupp och ger viktig bekräftande evidens från klinisk rutinsjukvård, som vi tror är av intresse för läkemedelsmyndigheter, kliniska riktlinjer, behandlande läkare och patienter, säger Björn Pasternak, senior forskare vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet, och affilierad vid Statens Serum Institut.
Utöver Björn Pasternak, leddes studien även av Henrik Svanström, senior statistiker, och Peter Ueda, postdoktoral forskare, båda vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet.
Länk till publikationen:
Källa: Pressmeddelande från Karolinska Institutet