Djupt liggande bukfett, som är en känd riskfaktor för typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdomar, har högre uttryck av vissa gener som är kopplade till inflammation och metabola sjukdomar i jämförelse med underhudsfett.
Uttrycket av dessa gener är dessutom kopplade till BMI och kroppssammansättning hos de kvinnor som studeras i avhandlingen. Detta tyder på att en ökad låggradig inflammation i bukfettet kan vara en bidragande orsak till hälsoriskerna med bukfetma.
Viktnedgång
Efter viktnedgång minskar inflammationen i underhudsfettet hos de studerade personerna. Hos kraftigt överviktiga kvinnor som minskat i genomsnitt 40 kg i vikt efter en fetmaoperation noterades en dramatisk nedgång av antalet inflammationsrelaterade gener i fettväven plus förbättrad insulinkänslighet två år efter operationen.
Kvinnor som hade minskat i vikt med hjälp av kostomläggning hade också minskad inflammation i fettväven vid mätningar efter 6 och 24 månader.
Efter klimakteriet
Normalviktiga kvinnor som passerat klimakteriet har högre genuttryck av vissa inflammatoriska cytokiner i sitt underhudsfett jämfört med yngre normalviktiga kvinnor före klimakteriet. Trots att båda grupperna av kvinnor har samma BMI, har kvinnorna som passerat klimakteriet en högre andel kroppsfett och mer fett ansamlat runt buken. De äldre kvinnorna hade också högre serumnivåer av vissa inflammationsrelaterade proteiner.
Källa: Pressmeddelande från Umeå universitet
Länk till Malin Alvehus avhandling