Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Födelsevikt och diabetesrisk

Barn med hög födelsevikt får oftare typ 1 diabetes. Men sambandet kanske inte är så rakt som iakttagelsen antyder. Forskare vid LUDC har undersökt frågan och funnit att det troligen inte är vikten i sig utan kända riskgener för typ 1 diabetes som ligger bakom.

– Sambandet födelsevikt och diabetesrisk finns där och man har förklarat det med att den ökande vällevnaden gör att barnen växer för mycket under fostertiden, att det skulle kunna ligga bakom den snabba ökningen av typ 1 diabetes, säger Helena Larsson, forskare på LUDC och barnläkare på UMAS.
Hennes forskning är en del av den stora DiPiS-undersökningen där man söker spåra faktorer i omgivningen som utlöser det autoimmuna angrepp som leder till typ 1 diabetes.

Varje liten pusselbit viktig

Förutsättningarna för Helena Larssons forskningsprojekt fanns i DiPiS, dels ett sparat blodprov från navelsträngen när DiPiS-barnen föddes, dels deras födelsevikt noterad.
– Vi började fundera. Det kanske inte är vikten i sig utan något annat som gör att hög födelsevikt ger ökad risk för diabetes. Det kanske är så att de gener man vet ökar risken gör att barnen växer mer under fostertiden. Det vill säga att generna är det primära och vikten bara en följd av det, säger Helena Larsson och tillägger.
– Vi letar efter och söker klarlägga eventuella samband och orsaker till insjuknandet i typ 1 diabetes. I det sammanhanget är varje liten pusselbit viktig för att kanske kunna besvara frågan varför vissa barn drabbas.

Generna, inte vikten ligger bakom

Arbetet med den lilla pusselbiten var mycket omfattande. Helena Larsson har jämfört nästan 17 000 nyfödda barns födelsevikt med deras genuppsättning och hon fann den koppling hon hade misstänkt. Barn med riskgener tillhörde oftare den grupp som hade hög födelsevikt.
Det innebär att det är generna och inte vikten som ligger bakom.
– Det är inga stora skillnader, inga tydliga och uppenbara samband. För att upptäcka dem måste man undersöka många individer och det är det som gör frågorna så komplexa. Varje riskfaktor för sig ger bara en liten riskökning, säger Helena Larsson.

Från klinik till forskning

Forskningsprojektet är ett bra exempel på hur kliniska iakttagelser blir frågeställningar för forskarna. Hur det kan gå vidare för att söka svar.
Riskgenerna för typ 1 diabetes är kända men den ärftliga risken förklarar inte allt. Till exempel har 85 procent av de barn som insjuknar inte någon nära släkting med typ 1 diabetes.
Därför har forskarna dragit slutsatsen att också något i miljön ligger bakom. Högst upp på listan över flera misstänkta miljöfaktorer ligger virusinfektioner, hos mamman under graviditeten eller hos det späda barnet.

Fortsätter följa DiPiS-barn

– Kanske vi kan ta bort hög födelsevikt som en riskfaktor. Mina resultat måste först bekräftas i andra undersökningar, säger Helena Larsson.
Hon ska nu gå vidare med sin forskning genom att fortsätta följa DiPiS-barnen. Framför allt vill hon se om de barn som har riskgener och hög födelsevikt fortsätter att växa mer än andra barn. Också snabb tillväxt i barnaåren finns med på listan över misstänkta miljöfaktorer.

Hitta sätt att förebygga

– Min forskning har ju rent praktiskt ingen betydelse för patienterna. Inte ännu men den kan få det. Det vore ju fantastiskt om vi lyckades lösa gåtan, om vi kunde hitta metoder som kan förebygga typ 1 diabetes men för att göra det måste vi först bättre förstå vad som ligger bakom. Det är det jag brinner för, säger Helena Larsson.

Text: Tord Ajanki